- Project Runeberg -  Min hembygd i Tjust /
28

(1933) [MARC] Author: Gustaf Ahlm - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vii värr. Ryssa hadde bure byøser te skjute me, men
sveilskera hadde kanoner, å di sköt så träflisera yrde
om syna på ryssa, å så mycke smörj feck di, så di allri
hadde kunne tanke sa, att vi hadde så mycke å ge. De
va då de, men han tör ha bättre skjutvapen om de
gäller en gång te.

— Vafför tror Modi de?

— Jo, när engelsmänna besköt Bomarsund, sto en
pojke ve Repvasseglot å hörde hur kanonaden pågeck,
ä han kunne inte höre skillnad på smälla, när skott
mötte skott.

— De ä osanning, Modi, invände gamlafrun. De ä
minst förti mil från Åland å hit.

— Jo, han så att vattnet börjede å knottre å kruse
sa å hörde skotta u vattnet, å folk som kom dit hörde
dom också.

— Herre Gud, låt’et inte bli krig, sade gamlafrun
och knäppte ihop sina händer. — Di som nu lever vet
inte va de vill säje att öfre ä i lannet. Men ja vet’et
ja. I mörkeste natta kom order om uppbrott te far.
Han måste ut å kalle sett korperalskap, mor feck också
gå ut me order, å ja feck gå te di knekta, som bodde
längst bort. Allri glömmer ja hur ja geck förtbi öde å
mörke kyrker. När ja kom fram te e knektstuge,
bul-tede ja på vägga. — "Vem där? Va står på?" —
"Generalorder". — "Å, Herre Gud! Herre Jesus, hjälp!" —
Som ja hadde lämne pappeert va ja i väg igen. Nä,
nu måste ja in te mitt, sade den gamla och stultade ut
genom dörren.

Emil och jag begåvo oss strax därpå ut i det fria.
Mäktigt brusade strömmen, och vi tyckte oss däri höra
våra mödrars varningsord "gå inte hit, gå inte hit"
upprepat i oändlighet. Vi sökte oss upp på skullen till
en gammal lada, som stod kvar från torpets
glansperiod. Där fanns kreatursfoder att hoppa i. Jag tog
sats och hamnade i höet, vilket i ringa myckenhet låg
utbrett på något som skulle föreställa slinne, men föll

28

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:29:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemitjust/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free