Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
igenom ocl) hamnade i mörker och elände. Halvt
bedövad Hå|f jag mig omkring, ropade på hjälp och såg
dagsljuset tränga in genom en springa, vilken slutligen
vidgade sig till en dörröppning. I den stod Emil, och
själv låg jag mellan avbalkningarna till ett kobås. "Slo
du da?" sporde han deltagande. Vad jag svarade må
lämnas osagt, jag hade fått syn på en gunga, reste mig
och sprang fram till den. En gammal hönsbur stod i
närheten. Som gungan satt väl högt, trampade jag på
buren med den påföljd att några av dess murknade
spjälor bräcktes och föllo ur. Emil försvann ur
dörröppningen och var borta en stund, allt medan jag
gungade och hade roligt. Emellertid kom han snart
tillbaka och hämtade mig; han "hade bara varit inne
ett tag".
När Emil och jag kommit in, visade brodern Johan
åt skåpet och yttrade: — Ja undrer, sa flundra, va mor
ska säje, du Emil, när ho får si, att grädden ä utslagen.
Kan du sno da ifrån smörj nu, så har du större tur å
större förmåge än va ja ha trott da om. Emils anlete
fick ett bekymrat uttryck, men omsider fattade han
mod.
Nu tog det i dörren. Det var mor Nord, som kom.
Emil slog sig ned i soffan, fick tag i ett exemplar av
östra Smålands Missionsblad och började att läsa.
Modern hälsade med mild röst och varm blick. Hon
hade bevistat ett ibönemöte, och efter undfången
vägledning och tröst kände hon sig stärkt och glad.
— Hör ni mamma, så märkvärdigt, utbrast Emil, och
började att ledigt och flytande läsa en berättelse om
båten Sabbatsbrytaren, som en söndagsförmiddag
kantrade med sin ogudaktiga besättning.
När Emil slutat läsa såg han upp till modern med en
outsäglig medömkan i min och blick, och modern
klappade sin lille begåvade son på huvudet och sade: — Där
hör du va Herren kan göre. ögonblicket därpå höll
gossen en vitsockrad pepparkaka i sin hand. Han lät
2Q
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
