Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Frukt, bär och grönsaker från botanisk synpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krossar man kärnan i en stenfrukt, t.ex. i ett plommon eller körsbär
träffar man på fröet — gömt i ett hårt skal. Detta utgör en del av den
skyddande fruktvävnaden. I bären är denna del, som ovan klargjorts,
helt igenom mjuk, men i stenfrukter är fröets skydd uppdelat i en köttig
del och en förhårdnad del. Andra exempel på stenfrukter är persikor och
slånbär.
När också den köttiga delen hos en stenfrukt har en hård och torr
struktur kallas den nöt. Till denna grupp hör alla våra vanliga matnötter.
Stenfruktens kärna motsvarar kärnhuset hos ett äpple. Den rika
fruktvävnaden i äpple och päron har dock utökats avsevärt genom att en
stor del av blombottnen växer ut och får en köttig konsistens och ingår
i den slutliga »frukten».
Ett hallon är exempel på en sammansatt frukt. Den bildas genom att
ett flertal små stenfrukter sättes ihop. Den lossnar vid mognad likt en
hätta från den tappformiga blomaxeln. Samma gäller björnbär, hjortron
och åkerbär. Det söta aromatiska fruktköttet i en jordgubbe resp,
smultron härstammar återigen från samma håll som äpplets fruktkött,
nämligen blombottnen. På jordgubbens yta kan var och en lätt iakttaga
en mångfald små »nötter» — som ser ut som gryn. Blombotten är
urnlik hos nypon och fikon och sluter sig kring nötterna, som
därigenom blir inbäddade. Hos nypon är dessa fröer omgivna av hår.
Ananas är också en falsk frukt, som består av den ansvällda
blomställningen.
Botanisterna skiljer alltså på äkta frukter och skenfrukter (= falska
frukter). Det kan vara intressant att känna till var de riktiga
gränsdragningarna går. I vissa fall är det också värdefullt att veta något om vilka
skiljaktiga växtdelar man givit beteckningen frukt resp, bär, för att bättre
förstå vad som händer vid fruktens konservering, beredning och förvaring.
Att som sker i svenskt språkbruk skilja mellan frukt och bär bidrar till
att försvåra både undervisning och allmänhetens förståelse för
konserve-ringsproblemen.
Liknande gäller grönsakerna. De hämtas från de mest skilda delar av
växten, såsom
Blad — sallat, kål, brysselkål, spenat
Bladstjälk — blekselleri, rabarber
Stamdelar — sparris (grön resp, vit)
Rötter — morot, palsternacka, rödbeta, rädisa
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Jun 30 16:48:15 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hemkon/0032.html