Bär och frukter Björnbär. De odlade björnbären, bland vilka främst kan nämnas de armeniska, är mer storfruktiga än de vildväxande sorterna, men har i regel ej så fin arom som dessa. Såväl odlade som vildväxande björnbär ger utmärkt sylt, kompott och saft. Björnbär lämpar sig ej att kombinera med andra aromrika bärsorter i sylt eller kompott, ty björnbärens såväl smak som färg dominerar fullständigt. Däremot kan den som fryser in björnbär senare koka dem med äpplen och därigenom få en förnämlig konserv. Blåbär fraktas ofta långa vägar, innan de kommer konsumenten tillhanda. Det är därför mycket viktigt att vid köp se till att bären ej är jästa, ruttna eller mögliga. I så fall äventyras konservens hållbarhet i mycket hög grad. Blåbär användes till sylt, kompott och saft. De syltas ofta tillsammans med hallon (Drottningsylt). Fläderbär. Svarta fläderbär, såväl odlade som vildväxande, ger en synnerligen vacker och god saft. Bären bör helst ha frusit på trädbusken innan de plockas. Hallon. De hallonsorter, som är fasta i köttet och har en kraftig röd färg, lämpar sig bäst till sylt och kompott och även för frysning. Bra sorter är Lloyd George och Superlative. Den senare har mindre djup färg. Mitra och Homet är lämpliga till kompott. De för odling i norra Sverige lämpliga sorterna Marlborough och Miranda ger ljusare produkter än de ovan uppräknade. Lösare och mera söta sorter, som exempelvis Preussen och Asker, lämpar sig ej så väl till sylt och kompott, men är utmärkta till saft och även till frysning; givetvis passar de ovannämnda fastare och mörkare sorterna bra också till saft. Om hallon skall användas till gelé, bör de blandas med någon pektinrik bärsort, t.ex. röda eller vita vinbär, eller med äpplen. Vildväxande hallon är bra till olika slags konserver, främst till sylt och saft. Hallon bör skördas vid torr väderlek. Hjortron. Nyplockade hjortron används till kompott eller sylt. På de flesta platser i vårt land kan hjortron dock ej erhållas annat än efter lång- 32