- Project Runeberg -  Hemkonservering : handledning i modern konservering av bär, frukt och grönsaker /
33

(1955) [MARC] - Tema: Cooking
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rätt råvara till konserverna. Sort och kvalitetskrav

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

variga transporter. Bären försändes i träkaggar. Myltan, som de mosade mogna bären kallas, är rå. Jordgubbar. Knappast beträffande något annat bär har sortvalet så stor betydelse för konservens kvalitet som när det gäller jordgubbar. Vissa sorter, som är mycket välsmakande och vackra i färskt tillstånd, ger en till såväl färg som konsistens mindre tilltalande konserv. De fasta, mörka, syrliga jordgubbssorterna är mest lämpliga för både värme- och fryskonservering, exempelvis de sedan gammalt kända sorterna Abundance, Carolina Superba samt Inga liksom även de nya sorterna Landia och Senga. Sengajordgubbarnas värde har fastställts genom stora undersökningar. Senga 16 är särskilt bra för hermetisk inläggning, Senga 752 för frysning, Senga 29 är lämplig för all konservering. Bland vanligare förekommande sorter, som är utmärkta att använda färska men ej lämpar sig för konservering, kan nämnas Deutsch Evern, Indra och Königin Louise. På grund av sin rika bördighet har den danska sorten Ydun blivit ganska allmänt odlad under senare år. Den är mycket lösköttig och lämpar sig ej för konservering. Om man har riklig tillgång till sådana bär och måste använda dem bör det i första hand vara till saft. Denna blir dock svag i färgen. Jordgubbar bör skördas vid torr väderlek. Krusbär. För beredning av kompott bör endast tunnskaliga sorter användas, då skalet gärna blir segt. Även till sylt är det fördelaktigt att ha tunnskaliga bär, men här är det kanske ej fullt så viktigt som när det gäller kompott. Skalens tjocklek och konsistens har givetvis ingen betydelse när det gäller beredning av saft. De mörkröda krusbärssorterna ger vackrare färg på saften än övriga sorter. Krusbär lämpar sig även väl för geléberedning. Som exempel på tunnskaliga krusbär kan nämnas den gula sorten Hönigs Früheste samt de ljusgröna Whitesmith och Catharina Ohlen-burg. Green Willow är även en välkänd och god sort till konservering. Bland de röda krusbären är Röda syltbär och framför allt Scania mycket tunnskaliga, medan London och Industry har något tjockare skal, vilket i ännu högre grad är fallet med Achilles. Körsbär. Till sylt och saft är de syrliga körsbärssorterna mest lämpliga exempelvis klarbärssorterna, skuggmorell samt den något mindre sura 3—Hemkonserver inf 33

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jun 30 16:48:15 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemkon/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free