Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Rätt råvara till konserverna. Sort och kvalitetskrav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
variga transporter. Bären försändes i träkaggar. Myltan, som de mosade
mogna bären kallas, är rå.
Jordgubbar. Knappast beträffande något annat bär har sortvalet så stor
betydelse för konservens kvalitet som när det gäller jordgubbar. Vissa
sorter, som är mycket välsmakande och vackra i färskt tillstånd, ger en till
såväl färg som konsistens mindre tilltalande konserv.
De fasta, mörka, syrliga jordgubbssorterna är mest lämpliga för både
värme- och fryskonservering, exempelvis de sedan gammalt kända
sorterna Abundance, Carolina Superba samt Inga liksom även de nya
sorterna Landia och Senga. Sengajordgubbarnas värde har fastställts
genom stora undersökningar. Senga 16 är särskilt bra för hermetisk
inläggning, Senga 752 för frysning, Senga 29 är lämplig för all konservering.
Bland vanligare förekommande sorter, som är utmärkta att använda
färska men ej lämpar sig för konservering, kan nämnas Deutsch Evern,
Indra och Königin Louise. På grund av sin rika bördighet har den
danska sorten Ydun blivit ganska allmänt odlad under senare år. Den
är mycket lösköttig och lämpar sig ej för konservering. Om man har
riklig tillgång till sådana bär och måste använda dem bör det i första hand
vara till saft. Denna blir dock svag i färgen. Jordgubbar bör skördas vid
torr väderlek.
Krusbär. För beredning av kompott bör endast tunnskaliga sorter
användas, då skalet gärna blir segt. Även till sylt är det fördelaktigt att ha
tunnskaliga bär, men här är det kanske ej fullt så viktigt som när det
gäller kompott.
Skalens tjocklek och konsistens har givetvis ingen betydelse när det
gäller beredning av saft. De mörkröda krusbärssorterna ger vackrare färg
på saften än övriga sorter. Krusbär lämpar sig även väl för geléberedning.
Som exempel på tunnskaliga krusbär kan nämnas den gula sorten
Hönigs Früheste samt de ljusgröna Whitesmith och Catharina
Ohlen-burg. Green Willow är även en välkänd och god sort till konservering.
Bland de röda krusbären är Röda syltbär och framför allt Scania mycket
tunnskaliga, medan London och Industry har något tjockare skal, vilket
i ännu högre grad är fallet med Achilles.
Körsbär. Till sylt och saft är de syrliga körsbärssorterna mest lämpliga
exempelvis klarbärssorterna, skuggmorell samt den något mindre sura
3—Hemkonserver inf
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Jun 30 16:48:15 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hemkon/0041.html