Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andningsorganen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294 ANDNINGSORGANEN
Luftstrupen behöver en viss styvhet, för att vid inandningen ej
sammanpressas av den yttre luftens tryck. Den erforderliga
styvheten erhålles genom ovannämnda broskringar, vilkas antal äro
sexton till tjugu. De båda huvudgrenarna, bronkerna, äro likartat
byggda. Slemhinna, flimmerepitel med inströdda bägarceller och
en tunn, elastisk hinna utkläda det inre av luftrören.
Lungorna äro tvenne trubbigt kägelformiga, mjuka, elastiska och
i hög grad kärlrika organ, som intaga de båda sidohälfterna av
bröstkorgen. Den högra och vänstra lungan bilda hälfterna av en
lodrätt genomskuren kägla, vars undre yta vilar på mellangärdet
och vars avrundade spets uppskjuter ovanför första revbenet och
nyckelbenet. Lungans yttre yta ligger mot bröstväggen, den vänstra
lungans inre yta bildar urholkning för hjärtat. Vänstra lungan är
avdelad i tvenne avdelningar, lober, den högra i tre, av vilka den
mellersta är minst.
De andningen förmedlande kärlen i lungan äro lungarteren och
lungvenerna med sina grenar. Dessa förena sig med nerver och
bronker till den s. k. lungroten, på vilken den uttagna lungan tyckes
hänga såsom en frukt på sin stjälk.
Färgen å lungans yta växlar efter blodrikedom och olika
sjukdomstillstånd. Hos personer, som arbeta i koldamm, äro lungorna
ofta på ytan blåsvarta i stora fläckar.
Luftrörsgrenarna dela sig gaffelformigt i allt finare och finare
grenar, vilka sluta i de s. k. lungblåsorna, alvcolerna, vilka äro
sammanväxta med omkringliggande lungblåsor, så att lungan på
genomsnittet visar ett svampigt utseende.
Blodkärlen åtfölja de fina luftrörsgrenarna till alveolerna och
upplösa sig i deras väggar till fina hårrörskärl, kapillärer. Dessa ligga
så tätt intill innerytan av alveolerna, att deras vägg kommer i nästar
omedelbar beröring med andningsluften, varför man kan förstå,
huru lätt gasutbytet mellan blod och luft här kan äga rum. Vid
detta utbyte upptages, såsom nämnt, luftens syre i blodet, under
det att den i blodet varande kolsyran avgives till luften.
Lungans viktigaste egenskap är dess elasticitet, som har sin grund
uti den stora mängden inlagrade elastiska trådar. Genom denna
lungans elasticitet sker den vanliga utandningen utan
muskelansträngning, i det att den utvidgade lungan av sig själv
sammandrager sig och utdriver exspirationsluften.
Lungsäcken (pleura). Lungorna omgivas av den s. k. lungsäcken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
