Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sinnessjukdomarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352 SINNESSJUKDOMARNA
vändningar, som endast hava det allra ytligaste, om ens något
märkbart sammanhang. Minnet är mycket ofta försvagat eller
egendomligt förändrat. Epileptiker kunna, såsom vi ovan sett, längre celler
kortare tid befinna sig i ett slags fullständig själsfrånvaro, varunder
de utföra handlingar, t. o. m. mord, utan att de, då de återkommit
till sig själva, hava det ringaste minne av vad som passerat. Hos
somliga kan minnet för en särskild tidsperiod vara försvunnet, andra
hava alldeles förlorat det, så att de äro som om de nyss gjort sitt
inträde på vår jord, minnas ej vad de heta, hur gamla de äro 0o. s. v.
Såsom s. k. vanidéer betecknar man föreställningar, vilka äro
alldeles falska och stå i strid med all allmän erfarenhet men dock
äro otillgängliga för alla bevis och all kritik samt slutligen kunna
behärska den sjuke, så att han under deras inflytande utför
handlingar, ej sällan av ödesdiger art. I början av sjukdomen eller i
lindrigare fall kan ännu en viss självkritik kvarstå, liksom vi i
drömmen ej sällan tvivla på sanningen av vad vi uppleva och erkänna,
alt det är drömt. Vanidéernas innehåll sammanhänger vanligen
med den sjukes stämning.. I sjukdomens början har han känslan
av alt någonting försiggår med honom och tror, att hela världen
sysselsälter sig med honom, att alla se på honom, samtala om
honom 0o. s. v. Härtill kunna ansluta sig utbildade s. k. förföljelseidéer,
den sjuke tror, att andra lura på honom, plåga honom, förfölja
honom, och ibland kan han härigenom till sitt inbillade självförsvar
föranledas alt begå våldshandlingar mot andra. Ej sällan anser han
sig vara orätltvist behandlad och skriver oupphörligen klagomål och
inlagor till domstolar och överhet för att finna rättvisa. Till dessa
hypokondriska idéer höra också de s. k. litenhetsidéerna: den sjuke
håller sig för den uslaste människa på jorden, ovärdig att leva,
fördömd och skyldig till svåra brott; ej sällan vägrar han att
alldeles intaga föda.
I motsats mot dessa depressiva (nedstämda) vanidéer finnas också
expansiva; den sjuke gör uppfinningar, upptäckter, skriver
avhandlingar, dikter o. s. v., och här hava vi övergången till verkliga s. k.
storhetsidéer, vilka hos de degenererade och svagsinta få sina största
dimensioner; de äro omätligt rika, äro Gud Fader själv o. s. v.
Vanidéerna kunna växla på det mest brokiga sätt, nya intryck
upptagas särdeles lätt och invävas i idéerna. Knappt hade t. ex.
tidningarna berättat om Röntgenstrålarnas upptäckt, förr än många
sjuka ansågo sig påverkade på detta sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
