Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sinnessjukdomarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SINNESSJUKDOMARNA 303
En större eller mindre förändring i den sjukes känsloliv kan
alltid skönjas. Ofta röja yttringarna därav en nedsättning i affekternas
intensitet. Patienten blir likgiltig gentemot sitt eget tillstånd, mot
sina anhöriga och sina föregående intressen. Å andra sidan finner
man också en stegring, så att sinnesrörelsens häftighet på samma
gång som dess grundlöshet är påfallande sjuklig. De epileptiska
visa t. ex. ej sällan våldsamma vredesutbrott av ringa eller ingen
anledning. I vissa fall är den härskande stämningen depression
(nedstämdhet) eller ångest, som till och med kan leda till självmord.
I andra fall, och detta är kanske vanligast, är en glad och munter
sinnesstämning rådande. Denna glada ton kan vara så oomk
ullrunklig, att de sjuka skratta över sina anhörigas död, över sin
tandvärk, skador o. s. v. Hos patienter med paralysié générale påträffar
man ofta trots deras beklagliga läge en utpräglad »evfori» (känsla
av välbefinnande): de känna sig i allt väl och tillfreds, friskare än
någonsin, till och med oerhört starka. ’
Hunger förnimmes ofta icke alls och även känslan av mätthet
fattas mången gång, så att de sjuke svälja vad som kommer dem
i munnen. Smärtförnimmelse saknas ej sällan, så att svåra skador.
benbrott o. d. förekomma utan ringaste yttring av smärta.
De egendomliga kataleptiska fenomenen, vilka vi vid hysterien
och hypnotismen beskrivit, förekomma ofta hos sinnessjuka. En
mängd egendomliga rörelser, såsom enformiga nickningar med
huvudet, armsvängningar och dylikt äro ganska vanliga. Vid anfall av
raseri härskar den häftigaste rörelsedrift; de sjuke hoppa, slå
omkring sig, sönderslita sina kläder och kunna svårt skada sig själva.
De sedan gammalt brukliga namnen på olika sinnessjukdomar
hänföra sig till dessa ovannämnda symtom och äro därför
oegentliga, emedan dessa ej sällan växlande kunna förekomma vid samma
enhetliga sjukdom; de äro mera namn på symtom än på egentliga
sjukdomar. Under melankoli (eller tungsinne) sammanfattade man
sjukdomar, i vilka en sorgsen sinnesstämning trädde i förgrunden.
Mani eller ursinne kallades sjukdomar med övervägande glad
sinnesstämning eller med anfall av raseri. Dessa äro ej sällan »cykliska»
d. v. s. uppträda med perioder av excitation (upphetsning)
omväxlande med perinder av depression (nedstämning), vilka senare ofta
kunna räcka i åratal och stå mycket nära fullt normalt tillstånd.
Hallucinatorisk förvirring (amentia) kallas fall med sinnesvillor, lätt
excitation, stark förvirring i association och orientering. Ej sällan
70 — Hemmets Läkarebok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
