Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
gifvet. Ingen kunde gissa något, utom Kristine, som,
förstås, visste allt till punkt och pricka, ehuru hon var
storsint och ej ville säga något. "Framtiden skall nog visa
det," sade hon blott och myste på mun, "men jag säger
ingenting, jag." Snart blef likväl detta henne för tryckande,
och hon måste gå snedt öfver gatan till sin hjertans goda
vän madam Lysholm, en qvinna af mycken nyfikenhet och
med en löpande tunga.
"Ah, välkommen," sade denna, "har du något nytt?"
-Åh. just inte att tala om; men ändå, om du bara
kunde tiga."
"Så du säger, kan jag inte tiga? Jo, kära du, tala
du bara och håll inte på det."
’ Sedan sålunda Kristine låtit en svår tyngd falla från
sitt hjerta, begynte hon högtidligt: "Jo, ser du, nu skall
jag säga, att det är snart slut med lilla öfverstinnan."
"Hvad säger du? Är hon sjuk?"
"Nej, tvärtom, hon har just repat mod nu på senaste
tiden och vill lägga sig litet uti hushållet, men si det vet
väl Kristine att sätta p för. Nu, ser du, är det så, att
han har väl riktigt ledsnat vid henne och tänkte väl få
henne hem till föräldrarna igen, så att han skickade hem
henne på försök, och gossarne voro med för syns skull,
men när så öfversten gick och mötte dem, var hon nog
med, menniskan, och det kunde jag väl begripa, att det
varit för fattigt och eländigt der hemma att kunna passa
henne nu, då hon blifvit van vid så mycket fint och
hederligt ; men du må tro att det blef annat af, sedan de väl fått
med tungt mod äta middag. Då gick öfversten in till henne
och de taltes vid både länge och väl. Öfversten var så
ond, som jag kunde märka, för, ser du, jag råkade att vara
i grannskapet, fast det var skada att det var ett litet rum
emellan, så att jag inte riktigt Jkunde höra allt; men det
hörde jag, att de talte om skiljsmessa och så om —’ men,
kära du, det här,’får du inte alls tala om för någon, för jag
hörde det inte säkert —■ hvad tycker du väl, att hon
skulle ha en käresta, ja, är det inte ovärdigt? Jo riktigt.
Men si nu skall jag tala om för dig hvad jag har hört,
att öfversten har köpt ett torp långt bort i skogen, dit han
tänkte fara, när han blef för mycket utledsen på henne;
men si nu kan det hända, att det är så, att hon skall till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
