Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
"Vill du ej stanna qvar och hjelpa till?" frågade fru
Brunsköld.
"Ack jo, den som det finge!"
"I morgon skall jag låta skjutsa hem dig." — Så
skickade hon efter Fredrik, som fick tillsägelse att, så
fort han kunde, springa genvägen till Nytorp och fråga
brukspatronen.
"Ja, då behöfver jag inte gå långt," inföll Fredrik,
"ty der vid gärdesgården är det visst han som klifver
Öfver," — såsom det ock var.
"Nu får jag bannor," sade Emilia. Men fru Brunsköld,
sedan hon putsat sig något, gick emot honom och bad om
ursäkt att hon uppehållit Emilia med litet prat.
"Godt," svarade herr Lindsköld, "jag känner det der
pratet, det duger nog."
Så framställdes bönen om Emilias qvarstannande, som
brukspatronen icke hade svårt att bevilja, helst han visste
att Cecilia nog skulle gilla det. Svårast blef det för honom
sjelf att åtaga sig svaret i afseende på väfven, men det
lyckades dock, med tillhjelp af något upptecknande. Derpå
begaf han sig tillbaka, åtföljd ett stycke på vägen af
öfversten, som nu bland annat omtalade, huru hans hustru
ofta brukade jtillaga enkla och landtliga rätter åt honom,
hvilka han fann smaka sig vida bättre än stadens
konstlade och förfinade rätter, hvilka alltid måste nedsköljas
med vin, — något som han nu fann alldeles obehöfligt.
"Ja," tillade han leende, "jag måste erkänna, att jag mår
långt bättre efter min hustrus lefverkorf, än någonsin förut
efter lefverpastej."
Emellertid var Emilia glad och tacksam mot fru
Brunsköld, som nu satt på henne ett förkläde och gifvit henne nål
och tråd och ett fat med korfskinn att hopsy, hvilket nog föll
sig svårt i början, men snart gick förträffligt. Och så
Öfvervar hon hela operationen. Dagen derpå reste hon hem,
efter många tacksägelser, med två korfvar och två gossar
i vagnen, hvilka senare fingo följa med för att råka Fritz,
som sedan återigen fick åka ett stycke med dem tillbaka
— allt rysligt roligt! Emilia blei’ mycket välkomnad af
mamma, som var ofantligt nöjd med hela saken och lofvade
att framdeles sjmlle samma operation komma att verkställas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
