Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
De blefvo riktigt uppsluppna och yra af alla lekar och nöjen,
och, förklarade, att de alltid ville vara pålandet öfver julen.
Efter inflyttningen till Stockholm blef Emilia något
mera störd i sina studier, än förut, men det fick ej hjelpa;
och snart måste det nästan helt och hållet göras ett
uppehåll dermed, emedan Emilia skulle göra sin kurs i
hushållet, något tidigare, än som varit påtänkt, ai den orsak
att Helena begärt tillstånd att, i anledning af hennes
moders frånfälle, resa hem på ett par veckor. Emilia hade
mycken respekt för Helenas ojemna och snäsiga lynne,
hvarför det genast blef beslutadt, att början skulle ske
under mammas öfverinseende, med en hjelpmenniska i köket.
Eru Lindsköld sjelf var fullkomligt hemmastadd både i
finare och gröfre matlagning, men detta hade hon lärt af
en lång erfarenhet, och ofta på ett ganska bittert och
obehagligt sätt, hvilket hon så gerna ville bespara sin dotter.
Snart hade Emilia sina köksförkläden i ordning, och var i
full fart att rensa fisk, plocka fogel, skrapa rötter, vispa
till créme och kakor, baka småbröd o. s. v. Visst gick
det litet på tok ibland och blef ej så bra, som hon velat;
hon förlorade dock ej modet, endast pappa ej blef
missnöjd med anrättningarne-, men pappa var tålig och snäll,
mer än hon kunnat vänta/ Värst var det, om någon
främmande skulle komma; ty då förlorade hon i ifvern
lätt sansen. Så var förhållandet en dag, ’då faster och
farbror skulle komma till middagen och det skulle blifva
en så ypperlig purée, som Emilia emellertid råkade att krydda
och salta två gånger, så att den verkligen blef omöjlig att
förtära, och ersättning måste efterskickas från närmaste
värdshus. Den dagen ville ej det goda lynnet räcka till.
Lyckligtvis var hon ej med vid bordet (såsom nu ofta
var fallet); gråten satt henne i halsen, och på
eftermiddagen kunde hon knappt tala med någon utan att fälla en
tår, som alltid satt färdig att frambryta under ögonlocket.
När Helena kom hem, var hon något nedslagen,
sorg-Ben och undergifven, hvilket^ sedan nu dessutom Emilia fått
inhemta de första handgreppen, gjorde att äfven det öfriga
gick stilla och lugnt. Snart nog kunde fru Lindsköld säga,
att hon ej i hushållsbestyren behöfde skämmas för sin
Emilia, hvilken derför nu fick återgå till sina studier,
men framgent måste hon då och då hjelpa till i köket för
behöflig öfning och för att öka sin erfarenhet i afseende på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
