Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet. - Tjugonde kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

år mer och mer förkofra sig, så att de ej mer behöfva
yttre stöd eller öfvertäckning för frost och kyla, blåst och
ryckningar af verldens alla vindar, utan växa till inre frid,
lugn och frihet, om än stormar, olyckor och motgångar
skulle komma att skaka den bräckliga jordiska varelsen.
Hela dagen var familjen tillsammans med Emmerichs,
med hvilka de så godt som utgjorde en familj. Efter
hemkomsten från kyrkan voro dock barnen en god stund
ensamma med sina föräldrar, och sedan måste Emilia hela
eftermiddagen sitta bredvid mamma eller pappa eller mellan
Rudolf och Julie, då det just ej talades många ord, men
ändock var som om en elektrisk tråd genomgått dem alla,
talande mera till hjertat än döda ord kunnat göra. Äfven
Julie, för hvilken detta var en påminnelse om hvad hon
förra året erfarit, var mycket upprörd.

Tjugonde kapitlet.

Detta år längtade Emilia mer än vanligt att få komma
på landet och ut i den fria naturen. "O!" sade hon en
dag till sin mor, sedan de voro utflyttade, "hvad allt här
är herrligt, fullt af lif och gudomlig skonhet!"

"Ja, för den, som förstår att uppfatta det, som har
sinnet öppet för sådana intryck och kan, då solen skiner
och utgjuter sina välsignelser öfver gräs och växter, äfven
förnimma något dylikt från den högre ande, hvarmed vi
.blifvit begåfvade, så att derifrån uppspirar en känsla af
innerlig tacksamhet mot dessa herrliga gåfvors gifvare •, —
men många stå som stenbeläten vid betraktandet af all
denna skönhet."

"Ack, mamma, jag fruktar att jag varit något ditåt."

"Betrakta, min Emilia, denna enkla ängsblomma, se
på dess skiftande färger, dess blad med alla sina prickar
och strimmor, dess konstfullt bildade kalk — har du
någonsin fastat din uppmärksamhet vid allt detta? Eller har
du, som så många andra, endast tagit emot, njutit ytligt
deraf och så låtit blommorna vissna och kastas bort? —

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 06:30:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/hemlif/0059.html

		Hemlif på landet / 59 (1871) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|