Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
hemma, der hon snarast var* glad och munter. En dag
efter hemkomsten från kyrkan berättade hon, hur doktorn
afhandlat det ämnet, att veta bereda sig .att på egen hand
kunna rätt och kristligt lefva, utan att hafva föräldrar eller
annat skydd att stödja sig vid. "Men," sadehon, "om man
är så lycklig att hafva föräldrar, så är det väl alltid bäst
att följa deras erfarna råd."
"Ja," svarade modren, "men alltid skall man först
sjelf betänka en sak och först derefter taga råd; och bereold
måste man alltid vara att hvad stund som helst kunna
mista allt hvad jordiskt är. Innan någon vet ordet af, kan
både pappa och mamma vara borta."
"Så mamma talar — mamma dö — nej, det vill jag
aldrig tänka på."’
"Jo, mitt barn, derpå måste du visst tänka. Det
händer väl, att sjukliga och svaga personer bli mycket
gamla, och jag hoppas visst att ej alltför snart få
öfvergifva min goda man och mina" barn-, men till och med den
som är ung — du sjelf — kan snart falla undan."
"Det är detsamma, men för mig att mista mamma —
nej, något så hårdt pålägger Gud mig visst ej — det kunde
jag aldrig bära, — och hur skulle det gå med pappa, med
Agnes,o med ..."
"Ah, det ginge nog, om det blefve dig pålagdt. Gud
pålägger ingen börda, som icke kan bäras, äfven om det
först tyckes vara omöjligt; och använder man blott först,
såsom sig bör, sina egna krafter, så får man en styrka från
höjden, som man ej förr erfarit, ja en sådan lyftning, att
man tackar Gud för den pröfning, som man varit värdig
att emottaga. Och skulle än det kroppsliga duka under,
så, blott man har ett rent och godt medvetande, faller man
ändock ju i dens armar, som är ett bättre skydd än alla
foräldrar på jorden." — Emilia, djupt rörd, föll sin mor
om halsen, utan att kunna säga något mera. Men derefter
föll hon in uti en begrundning, som icke förgick, utan på
många sätt och af många anledningar dykte upp i hennes själ.
Så kom slutligen den stora, vigtiga, högtidliga dagen,
— gränsen mellan barndom och ungdom, mellan
otillräk-nelighet och tillräknelighet, mellan det som intill denna
ålder kan begäras af förstånd, rättskafFenshet och tillämpning
af de religiösa lärdomarne, och ett sådant inpräglande af dessa
senare, att -de må kunna slå starka rötter och med hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
