Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoförsta kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
skaplig förening, kastade han likväl sina blickar hit och
dit; men hur de sväfvade omkring, så stannade de ändå
alltid helst vid Emilia, hvars bekantskap han för öfrigt
redan under fadrens lifstid hade gjort. Väl aktade han
sig emellertid att låta henne märka det. Bland de råd,
hans fader under sina sista dagar gifvit honom, var äfven
det, att om han komme att allvarligt fästa sig vid någon
flicka, borde hon aldrig få någon del deraf förr än han
förut utforskat hennes och hennes föräldrars eller målsmäns
tycke, i saknad hvaraf så många olyckliga äktenskap hade
uppkommit. Ännu visste Alfred ej rätt hvad han i detta
fall tyckte, men säkert är att han ofta i sällskap satt för
sig sjelf med en bok, ett album eller en gravyr i handen,
och deröfver betraktade och studerade Emilia, obemärkt,
såsom han trodde, ehuru han ej kanske var det för alla;
i alla händelser obemärkt för Emilia, som med sin
naturliga oskuld icke sag annat än raka vägar. Hade hon
redan från barndomen lärt känna sällskapslifvet eller fått
uppbygga sig med romanläsning, så hade hon visst genast
märkt, hur det stod till.
Men sällskapslifvet medför äfven andra föremål för
eftertanke. En dag, då fru Lindsköld kom in till Emilia,
höll hon på att probera blommor på håret, — hon hade
blifvit bjuden till brudtärna på ett större bröllop.
"Bindet bra så här, mamma?" frågade hon.
"Ja, så tycker jag, men du måste rätta dig efter hvad
bruden tycker och hvad de andra komma öfverens om; —
det är bäst du går och frågar efter, hur det skall vara, i
eftermiddag; men kom nu och hjelp till att trilla kringlor,
— jag vill hafva mycket af denna sorten, som håller sig
så bra."
Men just som Emilia borttog blommorna och tog i
dörren, för att gå, kom Eanny H., en af brudtärnorna, för
att underrätta henne, hur klädseln skulle vara. Blommorna
framtogos och ordnades så som de skulle sitta. "Ah, så
fult och missklädande," sade Emilia, "det ser ju för tokigt
ut på det sättet."
"Nej, visst icke, invände Eanny, "det är efter allra
sista modet och utmärkt vackert."
"Men du sade ju sjelf för några månader sedan, att
det som hittills brukats vore det vackraste man kunde se."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
