Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoandra kapitlet. - Tjugotredje kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjelf — såsom vanligt är med bröstpatienter —- gjorde det;
men en dyster hotande tanke uppstod dock stundom hos
henne, som hon ej ansåg sig böra qväfva. Doktorn hade
i tysthet för fru Emmerich yppat sina farhågor för
utgången, dem någon osynlig ande likväl meddelat äfven åt de
öfriga, och Emilia måste emellanåt gå in i sitt rum och
gråta bittert och bedja Gud om förskoning från den befarade
sorgen, eller tålamod och styrka, hvaraf hon icke tyckte
sig kunna få nog, för att underkasta sig hvad hon allt mer
och mer fruktade. Dessa förberedelser voro alltför behöfliga;
ty på nyåret tilltog det onda med stor hast, — det var
såsom hade Cecilias starka ande uppehållit henne under
helgen, såsom hon önskat och bedt till Gud. Nu måste
doktorn oförtäckt yppa, hur det stod till. Den sjuka
försvagades allt mer och mer, — förmådde snart ej annat än
hålla någon af sina kära i handen, och uppgaf sin sista
suck i famnen af sin älskade make.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
