Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugofemte kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
"Ja, jag fick visst en gång en grann karamell med
en blomma på," svarade hon förlägen. Men herr
Bernheim erinrade sig, att han just hade på sig något dylikt
sedan en fest föregående dagen; det blef genast Agnes’
tillhörighet, och hon strålade af glädje. "Hvad heter du?"
frågade hon straxt med större förtrolighet. "Alfred,"
svarade han, och så började de att tala om den stora nya
dockan, då herr Lindsköld inträdde.
Det blef nu, bland annat, tal om herr Bernheims resa,
som denna gång sträckt sig längre än vanligt; och som
han alltid reste med vettgirighet och uppmärksamhet, hade
han mycket att berätta, som intresserade herr Lindsköld,
för hvilken eljest allting numera var så likgiltigt.
Brukspatronen bad honom komma upp till sig, när helst han hade
tillfälle, för att språka, hvilket herr Bernheim så mycket
heller sade sig skola efterkomma, som han, ehuru
Stockholmsbo, likväl der hade inga slägtingar och endast få
närmare bekanta, då hans fader, som var af tysk
härkomst, sedan han blef enkling saknat håg för något
vidsträckt umgänge. På detta sätt blef herr Bernheim inom
kort en helt förtrogen umgängesvän så väl i Lindsköldska
som, i följd deraf, i Emmerichska huset. Så snart han kom
på besök, passade merendels Agnes på att infinna sig,
frågade om han alltid hade karameller o. d. Möjligen
svarade han: "olyckligtvis icke nu," men oftast stack
hörnet af ett karamellpapper upp ur västfickan, hvilket hon,
bäst han satt och talade, smög sig fram och ryckte upp,
hvarefter hon sprang bort med sitt byte, jublande af
förtjusning. Han blef med ett ord förklarad vän inom familjen.
En gång, då samtalet vändt sig kring resor, yttrade
herr Lindsköld: "ja, de bråka med mig så mycket, att jag
ock skall bege mig ut att resa — till Marstrand."
"Kå, derför bör val ej vara något hinder," anmärkte
herr Bernheim, "och helt säkert skulle det vara mycket
nyttigt för fröknarne."
Men något beslut härom fattades emellertid icke, och
saken hade väl aldrig kommit till verkställighet, om ej
just som en försynens skickelse dertill gifvit vind i seglen.
Öfverste Brun hjelm måste göra en resa till Stockholm i
en allmän angelägenhet, då frun föreslog, att Ida skulle få’
göra sällskap, dels för att se sig om, efter hon aldrig förut
Hemlif på landet. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
