Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugofemte kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
nödvändigheten för lilla Agnes att komma till någon
badort, så vida hon skall blifva friskare och starkare, än hon
gudnås är, hvilket jag ingalunda anser omöjligt. Äfven för
herr brukspatron sjelf blir det mer och mer behöfligt att..."
"Tackar, icke för mig,"’ svarade herr Lindsköld. "jag
reser icke ur fläcken, allraminst för att vara med om
sällskapslif och stoj vid en badort."’
"Men äfven för fröken Emilia anser jag det i högsta
grad nödvändigt," återtog doktorn.
"Men henne har jag svårt att vara utan,"’ invände
herr Lindsköld sakta och vemodigt.
"Det skall icke behöfvas," genmälte doktorn,
"herrskapet resa allesammans till Marstrand, der man nog kan
lefva ostörd af sällskapslif, om man vill."
Härom var det nu som man en god stund resonerade
och disputerade, utan annat resultat än att herr Lindsköld
blef ännu litet mera orolig, retlig och fallen för att vara
missnöjd med allt, än han på senaste tiden varit. Dagen
derpå tog han in Agnes till sig och betraktade henne
noga, och visst tyckte han, att hon såg något blek och
klen ut, men det hade hon alltid gjort. Hon började som
vanligt klänga upp i pappas chiffonier, draga ut småiådorna,
hvälfva om somliga och plocka fram allahanda småsaker,
hvarmed hon gjorde en hisklig oreda på bord och golf.
Emilia kom i detsamma in i något hushållsärende, som
hon uträttade på stående fot, emedan hon hade brådtom;
hon kunde dock ej underlåta att halft förebrående,
säga: "bara pappa ej skämmer bort Agnes," — hvilket
nog var ett af hennes små, eller kanske stora, bekymmer.
Men pappa menade, att det hade ingen fara, och började
ställa sakerna i ordning igen.
Då Emilia kom i dörren, mötte hon herr Bernheim,
som nyligen hemkommit från utlandet. Han studsade vid
åsynen af hennes förtärda utseende, så olika hvad han
förut sett. Hon helsade temligen kallt och afmätt, — hade
nästan glömt honom, och sedan han varmt och innerligt
beklagat sorgen, tackade hon, tog afsked och gick. Herr
Bernheim fick nu äfven till brukspatronen framföra sitt
uppriktiga deltagande, samt derefter redogöra för sitt häfda
uppdrag, hvilket skedde med stor reda och till mycken
belåtenhet. Medan herr Lindsköld gick efter ett papper,
frågade herr Bernheim, om lilla Agnes kände igen honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
