Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoåttonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
utfärden på sitt vis. Hon tänkte nu att få läsa i en engelsk
bok, hvarifrån hon länge varit hindrad-, och så skulle hon
i lugn få arbeta på mössan, som hon höll på att brodera
åt faster, den snälla faster som bevisat henne så mycken
godhet;* och än vidare skulle hon uppfylla sitt löfte till
Agnes att fint garnera den stora dockans klädning, — för
att icke tala om promenad m. m. Hon lade in alla sina
effekter. Agnes vagn fullproppades med dockor, leksaker,
aftonvard, Evas stickstrumpa m. m., och så tågade de af
till ort och ställe. Herr Lindsköld gick genast med sin
bok längst ned till sjön vid stenarne, längst bort åt sidan
äfven, så att han knappt kunde vara synbar för någon.
Uti en vacker berså med utsigt åt sjön slogo de andra
sig ned, men Agnes hade ej länge ro att vara stilla, utan
ville ut, och så drog Eva med hennes vagn ned åt sjön
till en öppen plats, der det fanns fritt utrymme att leka.
Emilia var rätt belåten att få vara rigtigt i lugn för
sig sjelf. Hon uppgjorde sin arbetsplan: "först skall jag
sy mitt pensum, de der svåra, kinkiga bladen, så skall
jag läsa, så taga en promenad vid stranden, så språka med
pappa och så garnera dockklädningen." Knappt hade ’hon
börjat, förrän — ah, hvem var väl det som gick förbi?
Hon sprang, till. öppningen af bersån, ... åh, ingen annan
än herr Bernheim! Lugnet fick likväl en liten rubbning
vid detta namn — "men han är så bekant... för honom
generar jag mig ej i min föresats . . . och han går väl snart hem
för att skrifva sina bref. . . men det vore icke så illa, om
han ville stanna och språka litet med pappa" (hon visste
icke; hur litet böjd derför pappa vår i dag)... "jag tror
han rigtigt tycker om pappa ... att pappa tycker om honom,
det är säkert.. . han värderar honom, ja, den som rätt känner
honom kan ej annat än älsk.. . tycka om honom, så tyckte
jag pappa sade en gång". .. Hon sydde flitigt, men det
der bladet ville ej blifva rigtigt vackert... hon tittade ut
genom en Öppning i lofven ... "Se der borta går han ... han
ser sig omkring, som han sökte någon ... se nu blir han
stående ... men hvad han ser blek och förstörd ut.. . hvad
har händt? .. . har han väl fått något ledsamt bref... den
som kunde trösta honom!" (hon stiger upp på bänken)
"men jag tror han kommer hitåt" ... Det var som om något
spratt till, och hon hoppade ned af bänken och tog hastigt
till nålen, men tråden knorrade sig, — den var visst af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
