Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugosjunde kapitlet. - Tjugoåttonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Visst tyckte herr Lindsköld, att han beredt sig något
härpå, men beredelser tjena ofta till så litet; då-slaget
kommer, kännes det i alla fall ofta lika hårdt; så hände
det åtminstone nu. "Ni vill då beröfva mig mitt allt/’
sade han, "min glädje, mitt stöd. M vet ej, • hvad ni
vill fråntaga mig."
"Jo, om någon skulle veta det, så är det visst jag,
och det är just derför så mycket mera djerft af mig; men ..."
"Jag vet ej hvad jag skall svara; mitt förtroende
har ni utan tvifvel — det är tillräckligt pröfvadt — till
och med i en sådan sak som denna ..."
"O! om så vore, då bör ni ju vara förvissad att
ej känna hela förlusten, —• ni skulle alltid hafva en del
qvar."
"Jo, jag känner det der! Har ni blott vunnit hennes
bifall, så..."
"Jag vet ej ännu, om jag är så lycklig; men om..."
"Så har ni mitt."
Djupt rörd och med största hängifvenhet fattade herr
Bernheim den liksom mot sitt beslut kämpande fadrens
hand, som han fuktade med en tacksamhetens tår, samt
aflägsnade sig, ty han såg att brukspatronen nu ville vara
allena. Han gick med hjertat fullt af mångahanda känslor,
bland hvilka kanhända var öfvervägande känslan af den
sorg han förorsakat fadren. Det vigtigaste återstod nu
emellertid för honom: skulle han kunna vinna hennes
fullkomliga förtroende och hängifvenhet? Detta blef nu temat
för hans tankar — tankar, som alltjemt höllo honom i en
feberaktig skakning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
