Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettionde kapitlet. - Trettioförsta kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Några veckor förflöto, och Emilia hade visst tänkt
att förändra" sin sorgdrägt; men detta var som ett nytt
afsked, — en svart klädning måste hon bibehålla. Mammas
älsklingsfärg hade varit blått, så äfven Alfreds, hvarför
ett blått band var det enda afbrott hon ville göra-, och
skulle hon gå i någon societé, hvarför hon ännu endast
hade afsmak, så skulle det vackra garnityr med blå stenar,
som hon lätt af Alfred till julklapp, blifva hennes enda
prydnad. Helst ville hon vara hemma, men då Alfred
aldrig gick bort utan i hennes sällskap, så ville hon ej
alltid säga nej, emedan hon ansåg det nyttigt för en ung
man att ej så helt och hållet skilja sig från umgänget med
andra. Men i det fallet voro hennes bekymmer
öfverflödiga. Alfred hade uppväxt vid sin faders sida, skiljd från
verldens nöjen och under umgänge med blott några få
äldre personer. Han undandrog sig visserligen ej
umgänget med hyggliga jemnåriga, men hans sinne hade blifvit
så rigtadt åt det allvarliga, åt det flitiga studerandet, åt
det husliga hemmet, att han ej mycket sökte några
bekantskaper. Tiden upptogs af arbete, resor och
vetenskapliga sysselsättningar, som roade honom och fyllde hans själ
med värdiga föremål för tanken. När han blef äldre, och i
synnerhet efter fadrens död, då han kände en så stor
tomhet hemma, önskade han sig tillträde i några stilla
fridfulla familjer, hvilket ock lätt vanns-, och alltid sökte han
då helst sällskapet af bildade fruntimmer, så äldre som
yngre. Med ett sådant lynne var han visst nöjd och
belåten med hemmavarandet, i synnerhet hos den,- som nu
blifvit hans käraste sällskap och med hvilken han så i allt
sympatiserade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
