Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettioandra kapitlet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
med mig och bese dem före flyttningen till landet. Kunna
vi ej gå i morgon?"
"Då har jag ej tid annat än klockan tio."
"Då kan jag åter ej lofva att vara ledig. Men kunna
vi ej gå nu genast?"
"Hvarför icke? Men kanske skola vi dröja något och
ej stora pappa." Och sedan började detta
tal-jotter-och-plotter, som aldrig tar slut mellan älskande, och hvaråt
äfven Emilia och Alfred stundom öfverlemnade sig, då de
voro ensamma eller inom familjen, men aldrig i sällskap,
ty då ansågo de sig tillhöra sällskapet och icke hvarandra.
Snart uppvaknade herr Lindsköld, då Emilia omtalade hvad
de hade i syfte. "Och så följer pappa med och hjelper
oss med sina goda råd,"’ sade hon, "och äfven Agnes kan
följa med, efter hon är så rask i dag; — nu går jag blott
och bestyr litet i hushållet, så äro vi straxt i ordning."
Det hade nu kommit på den punkt i hela huset, att
hvad Emilia, eller fröken Emilia, som det nu oftare
hette, hade sagt, det var afgjordt; och föreföll någonting
tvifvelaktigt eller oklart, så var det alltid hon som skulle
tillfrågas, då äfven allt blef bestämdt och utredt, och aldrig
sattes det i fråga att vara annat än nöjd med hennes
anordningar. Så utöfvade hon obemärkt ett inomhus-välde
öfver alla och ej minst öfver pappa.
Alfred gick och styrde om att Agnes blef i ordning,
och så voro de snart på väg, Alfred ledande sin Emilia,
Agnes med pappa till ledsagare. Eramkomna beskådade
de med tillfredsställelse det värderika bohaget, och Alfred
gick med blyertspennan i hand, för att annotera Emilias
önskningar. Af vice-värden fingo de veta, att egaren nu
var bestämd att sälja huset och troligen till lågt pris,
emedan han tänkte bosätta sig utrikes — hade blifvit
besynnerlig — ämnade visst gifta sig utomlands, och hade
ingen lust att återvända. Det var ett litet, men godt hus,
med blott två våningar utom bottenvåningen, der
vicevärden bodde, men der för öfrigt endast voro bodar och
magasin. "Om en blifvande köpare det tillåter," anmärkte
vice-värden till Alfred, "kunde ett par små rum i andra
våningen, som för det närvarande beboddes af en ungkarl,
uppsägas, då herrskapet kunde få litet större utrymme,
efter så önskats." Alfred spetsade öronen vid dessa
upplysningar, och ej mindre herr Lindsköld. Spekulation på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
