Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettioandra kapitlet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
Alfred hoppade vid hans inträde bort i ett hörn och gömde
sig bakom ett högt skåp.
"Hur är det med Helena?" frågade brukspatronen.
"Ah jo, hon är bra nog, och kommer väl upp i
morgon, om hon får ligga stilla i dag," svarade Emilia.
"Jag får bara inte gå opp för fröken," hördes en
stämma från den på glänt stående kammardörren.
"Nå, kan du säga mig, hvar den der Alfred håller
till? Jag har sökt honom hemma, på kontoret, öfverallt..."
"Jo nog kan jag det," svarade Emilia skrattande och
dragande fram Alfred från sitt gömställe.
"Kan man se! ... Men det säger jag dig, att jag vill
inte att min måg skall bli en kökspojke. Kom nu genast
och gå till W. & Comp., så får du afsluta affären, efter
du börjat den."
"Ja straxt, pappa, blott jag först får smaka
middagspuddingen," svarade den förtjuste fåstmannen och svängde
om med fästmön, så att hon knappt hann släppa vispen,
kysste henne och tog afsked "för evigheten ... ända till
middagen." Med mycket nöje uträttade han nu visst herr
Lindskölds uppdrag-, men icke fordrades det stor
räknekonst för att finna det betydliga deficit i räkningen
häremellan och hvad han hade väntat sig, eller att få arm i
arm med Emilia gå ut och promenera. Emellertid
lemnade han nu sina egna spekulationer derhän, och uträttade
sitt uppdrag med vanlig reda och ordentlighet.
Vid middagen befanns puddingen förträfflig. Alfred
måste taga tre portioner deraf, och pappa sjelf prisade den.
"Det kommer sig," sade Alfred, "af att man haft en så
snäll kökspojke." Under kaffedrickningen satt herr
Lindsköld, som vanligt, i soffan och sprakade med sina barn,
men snart makade han sig opp i hörnet och inslumrade.
Nu sade Emilia, med mycket uttryck i de själfulla ögonen:
"min älskade Alfred, hvad var det du i förmiddags ville
säga mig? Jag var bra ohöflig mot dig, — du blef väl ej
ond på mig?"
"Hur kan du fråga så? Du var visst ej ohöflig och
kan icke vara det. Saken är blott, att i det hus, der
vi komma att få vår bostad, skall under sommaren
försäljas ett helt husgerådsbo, nästan alldeles nytt, endast goda,
präktiga, solida saker, och jag önskade du skulle komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
