Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiotredje kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
"Hvad nu då? Ha ni blifvit osams?"
"Nej, inte just det" ... en paus uppstod, och Emilia fick
väl nu sina misstankar fullt utredda. — "Vet. du, tillade
han, "jag fick i går ett bref med det ryktet att baron
H. skall komma hit på besök, — kanske är det redan
afgjordt, — men till honom skuile jag ej vilja lemna
Forsvik."
"Hvad säger du? Är du tokig? Lemna Forsvik?"
"Ja, ser du, jag vill afstå det åt Julies blifvande make
— hon tycker så mycket om det."
"Kära Eudolf! — Och det tror du att pappa skulle gå
in på!"
"Jag skall bedja honom derom." sade Eudolf darrande,
med en sådan strid inom sig, att ban ej kunde hindra
några tårar att frampressas.
"Goda Eudolf," sade Emilia rörd, "tala ej så, — det
vill jag säga dig, att Julie ej alls tycker om baron H."
"Nå, så är det väl kammarjunkaren då?"
"Nej, icke honom heller."
"Nå, hvem är det då?"
"Jag tror ej, att Julie ännu bestämt sig."
"Tror du ej det?" sade han, under det en stråle af
glädje framtindrade ur hans ögon.
"Men när det skett" — sade Emilia inom sig — "skänk
då hälften af Forsvik åt Julie, och behåll den andra
hälften för dig sjelf;" men i detsamma inkom Helena och ville
tala med Emilia — ett par resande hade kommit till
middagen — och så måste samtalet mellan syskonen afbrytas.
Hur stod det då till med vår Julie ? — För att få
detta klart, måste vi återgå till samtalet mellan henne och
hennes moder, före den senares bortresa. Julie var af ett
mycket lugnt, stilla och betänksamt sinnelag, och så väl
af detta skäl, som emedan hon allt ifrån sin första barndom
varit van att vara omtyckt, uppmärksammad, sedan firad,
fjäsad, beundrad hvart hon kom och snart sagdt af alla,
röjde hon knappt något spår af medvetande om sina
företräden framför andra, än mindre af högmod eller
koketteri, och hittills hade hon lugnt framlefvat sin tid utan att
något närmare fasta sig vid någon. Visst kunde somligas
enträgenhet och mer eller mindre dolda anfall på hennes
hjerta stundom något gripa henne; men som hon snart slog
dem ifrån sig, bevisar det, att de ej gjort några djupare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
