Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiotredje kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
insteg hos henne. Några afgjorda friare, som få korgen,
finnas numera ej så ofta, — de se sig i allmänhet noga
före, om de ha någon motsvarighet att vänta-, och af den
dåliga sorten, som ej bry sig om sådant, hade ingen
kommit i hennes väg. Ofta tänkte hon visst att hon borde tala
litet närmare med sin. mor och riktigt öppna sitt hjerta för
henne om åtskilligt, som hon ej just hade så noga reda
på; men fru Emmerich var ej af lynne att vilja höra
på dumt prat, som hon kallade det, — tyckte sig för öfrigt
alltid vara med i societeten och veta allt, helt olika
Emilias moder i lifstiden, som för det mesta satt hemma. (Det
kunde emellertid nog vara roligt för hvilken mor som helst
att vara så tillgänglig och intresserad för alla smådetaljer
rörande hennes döttrar, som fru Lindsköld hade varit, och
att på det sättet vinna deras förtroende!). När nu
Stromstads-resan var beslutad och Julie skulle så länge vara skiljd
från mamma, blef hon mer och mer orolig, men uppsköt
ändock oupphörligt ända till sista dagarne att meddela det
förtroende, som låg på hennes hjerta-, men det föll sig
litet svårt för henne, helst vissa saker först nu börjat
klarna för* henne sjelf. En dag, då mor och dotter suto
tillsammans och sydde på åtskilliga effekter till resan,
yttrade .Julie: "vet mamma, det säges, att den stackars
Leonora T., som varit gift blott två år, skall vara så
olycklig, — hur kan det komma till? Alla menniskor
förespådde att det skulle bli det lyckligaste parti i verlden,
då de voro förlofvade, — de ansågos ju vara så
öfverensstämmande i allt, såsom de funnit redan efter några
månaders bekantskap, och de tyckte så grufligt om hvarandra,
— och nu är lyckan slut efter en så kort tids giftermål!"
"Det kommer sig deraf, att i fråga om den der stora
Öfverensstämmelsen hade de likväl glömt den hustiga härden,
och der öfverensstämde de ej alls, der hade de oftast
motsatta tycken, och ingen hade blifvit van att gifva vika.
Hade de fullt djupt älskat hvarandra, så hade det välj
em-kat ihop sig, ty då hade de täflat om att gifva vika den
ena för den andra, i stället för det nu är motsatsen, —
dessutom har tiden oafbrutet upptagits af flärd och nöjen
och ej räckt till för sådana tillmÖtesgåenden. Nu har hon
vändt om och bjuder på allt sätt till att underkasta sig
och blifva en värdig maka, men det tyckes vara för sent:
— han började snart nog att söka tidsfördrif utomhus och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
