- Project Runeberg -  Hemlif på landet /
134

(1871) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiofjerde kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

134

hon gjort sig illa, fast hon ej ville erkänna det. Så gick
han åter in, och trodde helt visst, att han sjelf ej blifvit
på något ovanligare sätt bemärkt. Då han dagen derpå
ej hellre hörde talas om någon olägenhet för Julie af fallet,
framstod återigen oupphörligt det der problemet; men till
slut tyckte han dock att det var dumt att tänka på en
sådan småsak.

En af de följande dagarne sade Julie till Emilia:
"hvad det vore skönt att få sig en riktigt god motion;
skola vi göra en promenad till gamla mor Erikson ?"

"Ja, gerna," svarade Emilia, "jag har just litet
passande i skafferiet att medtaga till henne."

"Men kunna vi ej få gå ensamma?"

"Jo, hvarför icke?"’ — Och så gingo de åstad samt
togo en liten omväg, för att icke träffa någon... På
afstånd sågo de rättaren och någon som talade med honom.
Grumman blef utom sig glad åt besöket, och de suto
och sprakade en stund med henne. På återvägen sade
Julie: "hör Emilia, var det ej sagdt att Rudolf skulle resa
hört?" Hon tyckte nog att det skulle ha varit bra på
ett par veckor.

"Ah jo," sade Emilia, "men det är ej bestämdt när,
det beror på affärer." Vid hemkomsten mötte de Rudolf,
som frågade: "hvar har ni varit? Jag tror ni undvek mig?"

"Nej," svarade Emilia, "men vi trodde att du ej kunde
finna något nöje uti gå till den gamla sjuka gumman."’
Emellertid kunde han ej underlåta att gifva ett
ögonkast åt Julie, hvilken, då hon ej kände sig skuldfri,
rodnade litet, — återigen ett matematiskt svårlöst problem
för den stackars Rudolf. På trappan möttes han af
underrättelsen att brukspatronen frågat efter honom, och
sedan han i följd deraf gått in till fadren, fick han del
af ett par nyss ankomna bref, det ena med underrättelse
att den ifrågavarande husegaren ankommit till
Stockholm, det andra att landtbruksmötet nu skulle ega rum
endera dagen. "Du kan göra en omväg dit, på vägen
till Stockholm," sade herr Lindsköld.

Rudolf skiftade färg, och svarade förlägen: "det är
då brådtom med allt detta?"

"Ja, och du var ju dessutom sjelf ifrig att få fara?
Ar det något som hindrar?"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:30:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemlif/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free