Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiofjerde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
"Det behöfdes väl just nu en daglig tillsyn vid
gården, och..."
"Nå, är det behöfligt, så får väl jag taga vid på det
gamla viset; men nu måste du resa om två eller tre dagar.
Blir ej försäljningen af huset dessförinnan, så måste du
infinna dig i Stockholm, ty Alfred kan ej längre uppskjuta
sin resa." Med så bestämda ordres visste Rudolf att det
ej var värdt att vidare göra några invändningar, utan gick
med många blandade känslor.
Julie hade hoppats att efter den långa promenaden
få en god sömn om natten, som hon en tid varit i saknad
af; men tvärtom blef denna natt ännu mera sömnlös, än
vanligt, och uppfylld af ledsamma, oroliga drömmar. Hon
uppsteg sålunda nästan mera trött, än då hon lade sig,
men gjorde en bestämd föresats att ej låta detta bekomma
sig-, hon pratade med Emilia med mera språksamhet
än vanligt, och var vid frukostbordet ovanligt glad och
munter, skrattade åt allt, — hvarför? Ack endast för att
öfverskyla hennes inre, verkliga, nervöst lidande
sinnesförfattning. Sedan flickorna inkommit i sina rum, togo de,
som vanligt, flitigt ihop med söm och klippning-, nålen
gick för Julie med en feberaktig ifver, och Emilia kunde
icke annat än förundra sig öfver detta ovanliga sätt,
hvartill hon ej kände orsaken. Om en stund måste Emilia gå
ut i hushållsbestyr, och då framstod åter med ens Julies
hela sinnesförfattning i en annan dager. Hon blef hastigt
omgifven af digra moln och mörka flygande skyar, från
hvilka då och då några regndroppar föllo. Som maskinen
var i full gång, gick emellertid nålen en stund på samma
sätt, men snart saktades farten så småningom och
afstannade slutligen helt och hållet, armarne nedsjönko såsom
förlamade, maskeringen aftogs helt och hållet. Detta var
visserligen en lisa, men nu kändes kropps- och själskrafterna
alldeles uttömda, såsom af en öfveransträngning, och hon
nedsjönk en stund i soffhörnet såsom förintad. Ej länge
kunde hon dock förblifva i den ställningen: då nerver
och känslor äro uppretade, upprörda, måste de så godt
som narras till ro, — det behöfves någon ny, ovanlig
ställning för kroppen och, om så vore möjligt, äfven för själen,
men denna är ej så lätt att tillfredsställa och lugna. Hon
drog till sig en stor hög servietter, som låg på bördet, lade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
