Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiofemte kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
åt Rudolf, som stått och slukat henne med Ögonen under
läsningen. På Julies bekymrade långa bref kom ett gladt
och tillfredsställande svar med lyckönskningar och
välsignelser, så som det i bref kunde meddelas-, och nu kunde
Julie, sedan hon något hämtat sig, fatta mod och säga:
"min trolofvade," hvilket Rudolf ej var sen att med en
omfamning och med en kyss stadfästa; men i alla fall
tyckte hon att det liksom fattades något innan föräldrarne
vore hemkomna. Så gingo de in till pappa och Emilia,
som lifligt deltogo i de glada underrättelserna, och nu blef
det ett helt annat lif på Eorsvik, än det på länge varit.
De badresande väntades snart hem, då Julie skulle med
dem flytta in till staden och pappa och Rudolf medfölja
på ett par dagar, men Emilia stanna hemma för att ordna
åtskilliga hushållsgöromål till inflyttningen, till hvilken
Agnes skulle få stanna qvar hos faster.
En morgon, då Rudolf var inne hos Emilia för att
rådgöra om; några hushållsangelägenheter, råkade han* att
yttra: "det der skulle visst ej engeln tycka om," hvilket
gaf Emilia anledning att genmäla: "nu skall jag säga dig,
Rudolf, att jag ej längre vill höra talas om "engejn", —
inte är Julie någon engel."
"Ja, men inte kan jag kalla henne för en vanlig
menniska."
"Nej, det kan du slippa, ty hon är i många fall
ovanlig, men menniska är hon likväl, och det är syndigt
att missbruka himmelska benämningar på jordiska varelser,
som så lätt kunna förloras. Tänk om du skulle förlora
din Julie!"
"Hvarföre skall Emilia tala om någonting så rysligt?
— Då kunde jag ej lefva längre."
"Illa för dig, om du så ställt dig, — men så ser det
nog ut. Jäg har varit så lycklig att få inhemta många
goda råd af vår salig mor, men intet har gjort så starkt
intryck på mig som det hon sade om afgudar. Det är
en sak, soni man så väl behöfver tänka på, och gifve Grud
att du äfven tänkte derpå, innan det kanske blir för sent."
"Ja, nog går det an att predika och gifva föreskrifter
åt andra, men att sjelf efterlefva dem, det är en annan
sak. Jag undrar just, hur du skulle bete dig, om du skulle
förlora din ■ Alfred."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
