Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiosjette kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
o
"Ah, smultron, det var det bästa; finnes det sådana?"
"Ja, godt om, och mycket ämnen till mera, så att
om det blir mild höst och något solsken, kan man tillbjuda
faster deraf på eklateringsdagen, som väl snart skall bli."
"Ja, det vore präktigt, men då far det väl bli Rudolf
som .. . ?"
"Det förstås, jag vet naturligtvis ingenting derom.
Vill pappa, att vi skola bjuda någon mera?"
"Nej, jag tackar, det är trefligast inom familjen, och
jag vet Emmerichs tycka detsamma, — i fall vi ej skola
bjuda en viss herr Bernheim, om han vill komina."
Emilia flög honom om halsen och kysste honom, —
en vana från barndomen, som stundom återkom och nu
yttrade sig något hårdhändt, ty nyheten var oväntad. I
detsamma hördes någon komina i tamburen, och Alfred
sjelf inträdde.
"Nå, det var väl du kommer och hjelper mig med
den här oregerliga Emilia," sade herr Lindsköld skämtande.
"Min Emilia," sade Alfred med en ton och blick lika
öm som första dagen af deras förlofning, om ej
uttrycksfullare, "är det något du vill säga?"
"Ja, att pappa säger, att jag skall bedja herr
Bernheim komma hit i morgon till middagen."’
"Intet annat, — nå det svarar jag för skall ske med
största punktlighet." Som vanligt stannade han qvar
för aftonen, och var nu så mycket mera välkommen, som
de ej på länge råkats. Han hade återkommit från ^sin
resa dagen efter inflyttningen från landet, men som det å
ömse sidor hade varit förhinder, hade de ej förr än nu
råkats, och hade derföre dess mera att tala om. bedan
inkom äfven Agnes och ville så gerna språka med syster-,
då hon först träffade henne, var hon nästan
halfgråtande af ömhet och glädje öfver återseendet. Det var
som ett möte mellan mor och dotter efter en lång
skiljsmessa. Hon hade varit hos faster alltsedan återkomsten
från resan, och hade först i dag kommit hem, emedan
hennes rum ej förr blifvit i ordning. Alfred blef ej heller
utan sina ömhetsbetygelser från hennes sida; — hon
berättade äfven att hon kunde skrifva, och att hon hade tänkt
skrifva till honom, fast det bara hade blifvit till Emilia...
så bad hon honom hjelpa sig att fa lektioner uti allt hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
