Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiosjette kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
Emmy kan: men/’ klagade hon, "Emilia säger att jag
först måste lära bättre det jag förut börjat med."
Den utlofvade punktligheten följande dagen å Alfreds
sida blef ej synnerligen stor; ty som omständigheterna
medgåfvo det, kom han en timme före den rätta tiden. Emilia
satt och rensade smultron, och hade litet brådtom dermed,
emedan landsbudet kommit sent in, men kunde dock ej
underlåta att sticka ett par af de vackraste i munnen på
Alfred, som satt bredvid.
"Der har du," sade hon, "för det du ej röker cigarr."
"Ah," svarade han, "då kunde jag ju aldrig våga att
stjäla af dig."
"Det är inte heller nödvändigt,"’ genmälte hon, tog
ett tomt fat och flög af till dörren.
"Är det icke nödvändigt?" sade han, tog ett skutt till
dörren, der han stängde vägen, tog fatet af henne, bevisade
den ifrågasatta nödvändigheten, och öppnade sedan dörren,
artigt bugande. Hon ryckte till sig fatet, — "dansmästare!",
sade hon blott, skyndade ut efter mera smultron, hvarmed
hon snart återkom, då Alfred fick den nåden att med en
nål bortplocka de skämda bären. Sedan detta arbete var
slutadt, sade hon: "nu kunde du väl gå in till pappa och
hålla honom sällskap till dess de främmande komma."
"Ja, men får jag ej gå in i förmaket, förr än de äro
komna?"’
"Kar du behagar; pappa är väl ock färdig."
Sedan nu Emilia blifvit klädd och i ordning, gick hon
in i förmaket, der Alfred befann sig ensam, och så satte
de sig vid fönstret för att se efter de ankommande.
"Se här äro de," sade Alfred, "och Rudolf
pligt-skyldigast vid vagnsdörren."
"Ja, det förstås, inte kan Julie nedstiga ur en vagn
utan att Rudolf skall hjelpa henne."
"Så der artig är inte jag!"
"Nej, det är då för väl, jag tycker inte om sådant
der pjoller."
"Nå, men att låta någon annan lyfta dig ur vagnen,
omfamna och kyssa dig, medan jag får stå och se på, det
är väl inte pjoller det?" skämtade Alfred.
Hemlif på landet. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
