Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiosjette kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
Nu inträdde gästerna, faster och farbror, Julie formligen
ledsagad af sin fästman, och Albert, som fått tag i Agnes,
så att de också skulle utgöra ett par, alla görande en
vördnadsfull helsning för värdinnan. Efter en vink från Emilia
gick Alfred ut och återkom snart i sällskap med herr
Lindsköld, och så gingo de samtliga ut i salen för att
intaga en för det lilla sällskapet splendid måltid.
Produkterna från Fors vik prisades storligen, hvarvid Rudolf fick
uppbära all heder, ty då man äfven ville gifva Emilia del
deraf, sade hon sig ej ha någon reda på saken — eii
kanske förlåtlig osanning.
På eftermiddagen musicerades. Julie var skicklig på
fortepiano, Albert en god tenorsångare och Rudolf en
präktig basist, fast ouppöfvad. Emilia och Julie hade förr
spelat å-quatre-mains, men hade länge måst åsidosätta
denna öfning, hvarför Emilia ej nu vågade försöka dermed.
Hon ville dock framdeles reparera detta, då både hon och
Alfred voro mycket roade af musik och deraf väntade sig
ett af de förnämsta nöjen i framtiden. Herr Lindsköld
brukade ofta korrespondera med öfverste .Brunhjelm, och
som dennes bref merendels voro qvicka och skämtande,
numera ofta öfver de älskande paren, så plägade de ibland
blifva upplästa i aftoncirkeln. Nyss hade ett bref ankommit,
hvaruti bland annat påyrkades en noggrann uppmärksamhet
och vakt på Emilia, "ty," hette det, "när man kunnat
öfvergifva sin första kärlek, så etc.. ..."
Alla sågo på hvarandra med förvånade och frågande
blickar, men Emilia, som först sjelf icke blifvit minst
förvånad, utbrast slutligen skrattande: "det der kommer från
Ida, jag sade en gång till henne, att jag aldrig kunde komma
att älska någon annan än pappa — jag hade då ej lärt
känna sådana der farliga inkräktare" (seende så ondt hon
kunde på Alfred).
"Ack," svarade han, "å min sida endast svaga
repressalier mot en ännu väldigare inkräktare, hvilken, som
den starkaste, nog behåller terrängen."
"Gudnås så visst — en terräng, som redan blifvit
återtagen så många gånger."
"Har ingen fara, den som en gån^ blifvit lifegen, blir
det nog för lifstiden."
"Se så," sade assessorn, "gräla nu inte mer, inte
bruka Rudolf och Julie bete sig på det der sättet."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
