Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Trettiosjunde kapitlet.
- Trettioåttonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emilias ljufva älsklighet och stora duglighet, två
egenskaper ovanliga att se så förenade, sedan om affärer och
hvarjehanda, tills middagsbud kom, hvarefter, som vanligt,
Emilia vid bordet intog den goda platsen emellan sin fader
och sin fästman.
Trettioåttonde kapitlet.
Rudolf inkom äfven till middagen, men dyster,
nedslagen, bekymrad till utseendet, ehuru han visst bemödade
sig att Öfverskyla det genom deltagandet uti en glad
konversation. Förhållandet var att han oupphörligt gått ocji
funderat på huru det skulle bli, när Emilia lemnade
styret, och huru allt skulle bli intrassladt och tillkrångladt
att en gång emottaga för den stackars Julie, hvilket då
blefve hans skam både för henne och hennes föräldrar,
och nu hade hans upphetsade inbillning uppgjort det ännu
långt värre än det någonsin kunde blifva. Flere gånger
hade han visst talat med fadren härom, men alltid fått
det svaret, att man finge väl ställa det det bästa man
kunde. Huru snart hans förening med Julie kunde komma
att äga rum, derom hade ännu blott varit löst tal, —
kanske fram på sommaren, troddes det. Hans farhåga och
oro häröfver hade slutligen stigit så högt, att han beslutat
göra ett vågadt försök hos fadren; gick derför nu in till
honom och började åter samma lexa, och fick äfven nu
samma svar. "Men/4 invände han, litet sväfvande på
målet, "nog vet jag hvad som vore det bästa."
"M, hvad då? Låt höra!"
"Emilia och jag ha tillsammans knutit vårt första,
heligaste förbund, ... om vi . .. äfven kunde fa . . . knyta
det andra."
"Är dn tokig, pojke?" sade herr Lindsköld, häftigt
uppstigande.
"Kalla mig ej längre pojke, pappa," svarade Rudolf,
"på de två sista åren tycker jag mig hafva vunnit så
mycken erfarenhet — pappa har till och med sjelf erkänt
det — att jag ville räkna dem dubbla. Jag skulle såle-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:30:39 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hemlif/0154.html
