Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyratiofjerde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
sy och kunde egna sin tid deråt, måste gripa verket an,
till och med männerna måste vara behjelpliga med att
nysta, träda på nålen, hålla i tyget vid klippning m. m.
så att de pustande kommo öfverens om att detta var en
alltför hastig början till toffelväldet. Äfven Agnes kunde
nu göra litet nytta och var så glad att se sig blifva
anlitad. Jungfru Bergqvist var dock den bästa hjelpen; men
nöjda voro de att ej hafva någon stockholmsk sömmerska,
utan kunna göra det som de sjelfva ville-, ty endast
kärlek och välvilja var det släp, som de ville alltid skulle
följa dessa klädningar, något annat ville de ej ha; —
då de nu fingo råda sig sjelfva, ville de hafva sina två
fötter att gå obehindradt och sina två händer lediga
för allt det, hvartill händer behöfvas, och så hade de ju
ingen hand öfver till att hålla upp och syssla med
klädningen, hvartill väl två händer kunna behöfvas, om det
skall vara rätt å la règle. Anna hade kunnat vara en god
hjelp, om hon ej måst resa in till staden för att ställa i
ordning till ankomsten af hennes nya herrskap, Alfred och
Emilia — "fröken Emilia", såsom hon på länge icke kunde
låta bli att kalla henne; ty det hade blifvit
öfverenskommet, att de unga skulle i sitt hus få med sig denna
värderade trotjenarinna. En annan, som äfven började göra
sig förtjent af sistnämnde benämning, Helena, skulle
deremot nu för alltid blifva brukspatronens vårdarinna, hvartill
hon var lika berättigad, som hon numera var omtyckt. Det
hade inom familjen blifvit en ordentlig täflan att omhulda
dessa båda och att göra allt för att, när de en gång blefve
gamla och orkeslösa, bereda dem en lugn och sorgfri ålderdom.
Nybygget skulle nu besökas och de slutliga
föreskrifterna’ gifvas. Herrarne reste derför dit; det kostade
på Emilia att ej ha tid att följa med, men hon hade sett.
ritningen och redan yttrat sina tankar derom, och att dessa
komme, så vidt möjligt, att följas, derpå kunde man vara säker.
Då Alfred första gången fick se denna anläggning, uppsteg
hos honom den tanken att densamma var för skolans
ändamål, som högligen gladde honom; men då han nu i stället
fått anledning till en mera egoistisk tilltredsställelse, så
beslöt han att’såsom vederlag gifva till skolans grundfond
en summa penningar, hvilken gåfva med tacksamhet mottogs.
På utsatt tid begaf man sig till Marielund, fruarne
pränta och fina, — vackra och söta, hade deras männer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
