Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Människor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara hans öde. Med någon skall jag ju börja, sen
får jag se om jag kan trumma ihop flera.
Och nu kom den förste i mitt minne, händelsevis,
alldeles som det kan bära till på landsvägen. Men
det var gott möte. Det var min gamle vän Sven
Persson vid Häcken. Ingen människa kallade honom
så, utan bara Sven Persson, men jag behöver mina
märkesnamn på folk för att kunna hålla reda på
dem, om det skulle bli många. Och nu bor han i
en liten gård bakom en pilehäck, pilehäckar runt
omkring honom för resten, ett gott stycke från
stora vägen; och därför må han för mig heta Sven
vid Häcken.
Han kommer körandes på vägen med en skyffel
bak i fjädervagnen. Han skall till sjön efter sand,
säger han, när han stannar, och så språkar han en
stund om smått som kan förefalla.
Ja, säger han, när han tar till sig tömmen för
att köra vidare, det är så roligt att tala med de unga.
För din far och jag vi har minsann haft trevligt
tillsammans. Men de går bort, ens jämlika, snart är det
inte många igen.
På detta sätt talar han gärna om gamla tider...
Melankolikern! — där ha vi det. Det var väl därför
han kom när jag klappade i händerna åt mina minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
