Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Människor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det förefaller honom så konstigt att allt har
förändrat sig så. Se, min far han bodde ju nabo med
din far, och farfar. Där låg gården, precis utanför er
port, men det minns inte du, det är många, många år
sen den blev nerriven. Ack ja, när vi var pojkar,
din far och jag, då hade vi många glada stunder
samman. Och oskyldiga. Vi hade gu roligt titt.
Jag säger då, att han får vara samman med de
unga i stället. Men han menar, att det är inte som
förr. Och di unge, di tror inte di gamle i heller,
säger han och ser vemodig ut.
Mer var det inte den gången. Han smackade
åstad mot sjön till och fick sin sand. Och ledsen var
han för övrigt ingalunda. Kanske var det ingen mer
än jag som misstänkte honom för att grubbla över
hur tiden går och byarna förändras. I morgon söndag
skall sanden strös på stugugolvet och hackad buxbom
pryda upp det, och i hans trädgård bakom häckarna
skiner söndagssolen lika glad som hos någon annan.
Och när jag var mycket liten hade han en gång gett
mig ett spel käglor, svarvade och polerade! Ingen
människa hade sett sadana.
Mer var det som sagt icke den gången, och mer
behöver jag av honom icke heller för i dag.
Men det var något mer en annan gång med min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
