Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Predikaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6ï
Pastorn drack och såg lite oviss ut.
»Per Knutsson skojar me voss,» kom det med en
djup bas tvärs över bordet. Det fanns inte mer än
två mannar som hade denna tvärhuggna röst; den
ene var Pål, och den andre var Bakvången. Denna
gång kom den från Bakvången som suttit tyst bred-
vid doktorn och i trygghet ätit sina rätter. »Han
skojar me voss, pastorn.»
Nej gu gör jag ej, flammade Per Knutsson opp,
det gör jag visst inte, kan aldrig komma i fråga,
pastorn, att jag skojar med sådant. Nej, det är nock
som det skall vara, och det är just som vår egen
kyrkoherde säger i vår kyrka.
Detta sade Per Knutsson i sin fulla uppriktighet,
ty han hade en stor vördnad för all överhet och alla
dem som nått längre i fullkomningen än han själv.
Nu välvde sig Bakvångens blick igen, alldeles
som när en strålkastare gör ett kast över himlen.
Han har tydligen tagit sikte en gång till:
»Det är en stor syndare, Per Knutsson.»
Vad, hur menar ... säger pastorn helt förvirrad,
och Bakvången svarar: Han eder och dricker och tar
till gilles, det värsta han kan.
Gör han inte något annat ont? spörjer pastorn
undvikande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
