Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Predikaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inte de ja vidd, avslutar Bakvången och går för
nöjd i sig själv igen, fortsättande med sin stekta höns-
vinge.
I detsamma kom Prostens tal för brudparet, och
efteråt blev det livligt på alla kanter. Pastorn blev
upptagen av doktorn. Per Knutsson satt och fixerade
Bakvången: »Eder och dricker och går till gilles,»
härmade han. »Jo, du är mig den rätte, du, att tala
om sadant. Skål! Du ska ha de dära i dig igen en
ann gång, pass på det.»
Sen gick då måltiden vidare i största samdräkt
och förnöjelse med spettkakor och påfyllningar av
den vinskänkande skräddaren. Och pastorn kom i
ett vidlyftigt samtal med mor i Bakvången, som satt
vid hans andra sida, om hennes alnshöga spettkaka,
vilken han hjälpte henne att skära.
Men, herregud, mor i Bakvången ha vi ju inte
ordentligt tittat på ännu, varken i dag eller den dagen
hon var med vid de blåblommiga kaffekopparna. Det
är också tids nog. Hon var den som gärna satt
obemärkt så länge inte hennes ord behövdes.
Det började hastigt sacka av med samtalen kring
bordet. Doktorn såg sig om och sade, i det han tog
sitt glas: Ja, nu tar jag detta, för nu tror jag kloc-
karen rer sig till. Skål, Per Knutsson, och skål, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
