Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Frisken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av säcken upp på vagnsstången, reste sa hela säcken,
som var en lång tvåtunnesäck, hukade sig ner och
fick den på ryggen samt rätade långsamt upp sig med
sviktande men sega knän, fick den upp på vagnshäcken
och tog bättre tag och bar den sen upp pa löftet.
Under allt detta sade störstdrängen ingenting, bara
såg intresserat på, och när Frisken kom ner igen, stod
han där fortfarande vid vagnen i sällskap med vår gamle
vän Klipp, som också hade sina sysslor pa garden.
De va en fan du ä, sa da Per Stastdiäng.
Och Klippen tilläde: du får ble dragon.
Jag kan gott gå själv, svarade Frisken kort pa
ren skolsvenska.
Därav sluter jag att han redan i detta ögonblick
hade fått sin livsprincip klar för sig: att inte krusa
någon och inte ta hjälp av nagon, inte ens en häst.
Om det var för att demonstrera detta sitt oberoende
som han valde infanteriet, eller hur han resonerade,
när han beslöt att ställa sin suveräna person under
kronans kommando, det törs jag inte yttra mig om,
men säkert är att från den dagen, då det blev uppen-
bart för honom att han hade en mans rygg, sa in-
trädde han i en mans alla rättigheter, lade bort alla
pojksvordomar och tog till de termer, som tillhörde
störstdrängens och halvkarlens rangklass, tog full sup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
