Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Frisken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io6
hållandet, att det ibland kommenderas Iystring och
samling i naturen, så att allting står uppsträckt och i
ställning, liksom under makten av någon taktpinne.
Och märk nu därjämte, att också när en människa
har sin stora stund, så slår det till Iystring kring
henne, så att hon står ensam under hela himmelen
och allt annat blickar på henne. Någon människa är
det emellertid icke fråga om i detta ögonblick, ty
vem skulle jag nu ställa under himmelen ? Det skulle
vara den som kom med lillemiddan, eller den som
var något större än jag, eller Frisken — men ingen
av dem pretenderar revelj. Det är mycket sällan
någon får den äran, och jag törs icke säga om den
kan komma att vederfaras någon av mitt folk.
Men inte tänkte jag, som sagt, på sådant den
tiden. I bästa poetiska fall kanske jag stod och und-
rade på, om jag utan risk av protester skulle kunna
ta den där tjocka jämna grenen och göra mig en
barklur av, eller om jag skulle kunna våga mig så
långt ifrån krakarna, att jag kunde känna efter,
om det var sparvbo innanför ett litet hål i pile-
stammen.
Och när jag så kört tvärs över stycket, första
drätten, stod stenskvättan där vid lilla kyrkobron.
Varifrån har jag fått min hjärtnupenhet för sten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
