Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Frisken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skvättorna? Bara att se en sådan hoppa på marken
eller smutta in under sin bro. Det är bestämt för att
de äro så bleka. Allt det blekkyliga hos våren bor
i dem, ödsligheten över de nysådda markerna, frusen-
heten hos de finhyllta spädstråna. Det är den sprö-
daste ödslighet som finns, och jag är säker på att
Sven vid Häcken är vida mer sensibel för den än för
vipans och aprilnätternas mera kompakta.
Men Sven vid Häcken skulle för övrigt inte kunna
säga mig ett ord om detta, om jag så stod vid hans
fjädervagn en hel timme. Det är alltid folk han talar
om, folk och gårdar.
Jag har gått med honom pa var kyrkogård och
gått igenom gravstenarna och langderna. Där fick
jag mycket att veta om gamla tidens mannar, och
kvinnor också förstås. Men själva gamla kyrkan kunde
han icke riktigt ge mig. Han har beskrivit den till
längd och höjd, men hur hon såg ut under himmelen,
det kan ju ingen människa säga den andra, och den
minnesplåten som jag tappade bort, när jag stod och
tittade efter blybitarna och fågeläggen, den får jag
nog aldrig tillbaka.
Synd var det, att de gamla gravstenarna, häl-
larna som lågo platt på jorden, icke funnos där mer,
bara några stycken. Men dem känner jag fullkomligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
