Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Mugiunt vaccæ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
ledande ögon, så skulle han sannolikt känna sig be-
svärad av denna oavlåtliga kritiska observation. Mest
kanske när han sätter flaskan till munnen. Ty Per
Ryktare super. Icke ofta, ytterst sällan, men mycket !
Annars skulle han aldrig i sitt liv kommit att kallas
Per Ryktare utan helst Per Knekt, som han en gång
hette, och varit hemmabyarnas snyggaste dragon. Ty
du tror väl inte att ryktare den tiden var något förnämt
och en rangplats, såsom nu är förhållandet? Longe
alia omnia. Han satt icke blott nedanför treddingen
utan även nedanför tjänstepojken — som i dag är
och läser för prästen — endast ett par alnar från
tiggemansändan av långbänken.
Per Ryktare hörde till den sortens supare som
bli godare i ögonen, klarare i anletet, sen perioden
är över. Därmed nog om honom, åtminstone för
denna gången. När han har en stund över, står han
ofta vid det enda fönster som kostallen har utåt gården,
längst inne i gårdens nordvästra hörna.
Se nu hur vinden blåser snö! Börjar häruppe i
mitt och Per Ryktares hörn, för en liten lätt snösky
framför sig, alldeles som när man blåser på kaffe,
vidgar den så att den räcker över halva gården, och
när han så fört den väl samlad upp mot stugulängan
till, rusar han på som en självsvåldig hund efter en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
