Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Mugiunt vaccæ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i63
fårskock och jagar mitten av den i våldsam fart upp
mot pumphörnan, medan det andra skingras at sidorna
och sopar småsyskonens skor uppe på trappan. Och
detsamma omigen. Och för var gång stenbron bar-
blåst, så att det icke finns ett snökorn. Men det faller
tydligen ny snö alltjämt, fast så smått att ingen kan
se det.
Och nu kommer Mante ut ur sitt bo och glöm-
mer att, som han annars gör, skaka sin svarta lurviga
kropp, gör ett par oroliga vändningar, sätter nosen
halvt uppåt som om han skulle se över taken och
tjuter, tjuter, långt och dämpat... Han ser, han.
Hans lever visade honom svarta massor som började
sitt uppbrott och han undrar hur det går med Per
Ståstdräng.
Men det blir slut med stillsamheten, ty store-
bror ropar från stalldörren att vi måste skynda oss
att bära betor in, och sen skall korna ut och vattnas.
Ty, väl att märka, vi befinna oss ännu före den tid,
då storebror blev stor och lade foderbordet i mitten,
så att korna fingo stå och se varandra i synen och
dricka vatten ur cementkrubbor. När den tiden kom,
var Sjållan icke mer, och hon hade för övrigt^ nog
funnit sig i nyheten, men Ung-Stjärna, som då var
gammal, såg sig om efter sin vägg och sitt smala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
