Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Pernilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tilltala mig mest för ögonblicket. Ty arga bli ju alla
människor någon gång och på något sätt. Skämt
å sido. Det finns i mina byar också annat än sådant
jag hittills talat om. Det är icke gilleshumör alltid.
Sorgligheter, ondskor — förr eller senare tränger det
sig fram, det också.
Men det var en djärv tanke av mig, att jag skulle
med detsamma ta itu med hela denna skara män-
niskor, som bo här vid de smala vägarna. Jag
är ju dock denna gång egentligen ute för Pernillas
skull, och jag söker den som jag vet hon helst av
alla vill träffa vid de tillfällen, då hon går i tunga
tankar.
Ibland kan det kännas så skönt att möta vissa
människor. Ingrid, vanligen med strumpa och nystan
liksom Pernilla och varken mer eller mindre än dennas
syster — vad hon tänkte på, det kunde ett bara veta,
och det föll icke ens en hund in att misstänksamt
morra sig förbi henne.
Undrar just, om hon kunde bli ond, hon också.
Men hon såg så fasligt allvarlig ut, ja stundom sträng,
och då kanske man inte behöver bli arg.
Hon hade sitt huvudkläde på annat sätt än Per-
nilla. Denna senare band sitt så att hårfästet i pannan
syntes, och när hon gått en stund, åtminstone om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
