Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Pernilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
sommaren, hade klädet alltid glidit ner över nacken,
helt naturligt, emedan hennes lilla huvud allt emellan
hade ett kast bakåt, särskilt var gång hon räknat
maskorna, och emedan det i det hela inte låg för
henne att titta i jorden. Ingrid däremot knöt klädet
långt fram som en skärm över ansiktet. Hade hon
haft det ringaste världsligt i sitt ansikte, skulle man
kunnat tro att hon gjorde så av kvinnlig älskvärdhet,
så bra tog det sig ut inne under skärmen. Där kommer
du till korta, Pernilla, fastän du är så mycket yngre.
Nå, så ung är Pernilla just icke heller. Hennes bara
ha läst sig fram för prästen, men Ingrid har en stor
lång son, som är i någon finare lära nånstans långt
borta, och när han var hemma en gång, var han med
och skar de färgade glasen till kyrkofönstren, och
hade han haft tid på sig, ville byggmästaren haft
honom till att måla valven.
Mor Ingrid gjorde inga obetänksamma kast med
huvudet bakåt. Hon var van att se stilla och stadigt
rakt fram, och under sin skärm var hon sa avstängd
från världen som man kan lyckas bli när man går på
en landsväg, nästan halvvägs en nunna.
Det var inte alltid Pernilla föredrog sin systers
sällskap, inte jag helier. Det blev lite för mycket för
oss. Var hon kanske glad på sitt visf Men i så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
