Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Pernilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2o8
dimma har lyft sig och hans vanliga värld har legat
för honom lika daggfrisk som den låg för andra denna
midsommarsmorgon. Blott det, att han själv och den
plätt han satt på var liksom skuren ut och skild från
allt det andra för alltid.
Han böjde sig ner med händerna för ögonen och
Ingrid gick därifrån. Hon ville gå inom till systern.
Pernilla! Med ens stod det klart för Ingrid vad detta
hade varit för Pernilla att se på: så som hon visste
att hennes man hade det. Det kunde ha hänt denne
lika lätt, i ett annat hus.
Pernilla var icke hemma. Dottern kunde icke
säga var hon var. Mannen syntes bakom inne i
stugan, men sade ingenting. Ingrid gick vidare, och
åter fick hon sin klämsel i bröstet, hem till sitt eget.
Jo där satt Pernilla inne. Hon såg henne redan
genom fönstret.
När Ingrid kom in, klack det till i henne. Det
var alldeles som om hon sett sig själv! Blek som
ett lik satt Pernilla på sängkanten, och alla linjer i
hennes ansikte hade blivit långa och lugna och regel-
bundna, som de väl aldrig någon gång förr hade varit.
Till och med muskeln vid munnen låg orörlig och
stelskrämd. Men ögonen hade icke Ingrids värme
utan stodo stilla som om det var en kramp i an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
