Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Pernilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
tågande. Då var Ingrid just den bästa som kunde
komma. Hon gick rakt bort och tog Pernilla i hän-
derna, och det blev en torrgråt som förvred ansiktet,
men så kommo tårarna förlösande. Där låg hon i
Ingrids säng och grät ut. När hon kom hem efter
ett par timmar, hade hennes man fatt sin frukost, och
bäst så. Han gick och sysslade i uthuset, kom in
emellanåt utan att mycket behövde sägas, och bäst så.
Det var en svår midsommarsdag. Men efter vad
ryktet säger, hade den visst något gott med sig ändå,
och nog kom det i alla fall en tid, när Pernilla gick
lite lättare på vägarna än hon under ett par år hade
gjort... .
Men det börjar bli svårt att tala om hur män-
niskor bli arga. Det är en allvarsam sak, den här
vreden, och den kan föra en så långt in i det mörka
både i gårdar och hus.
Jag skall strax säga, varför jag vid denna olycks-
dag kommer att tänka på Bakvången, nämligen just
på den vackra sommarkväll, da han kom hem fran
tinget, där Nils ryktare dömdes. Men da maste mina
tankar gå tillbaka till ännu ett annat tillfälle, nagot ar
dessförinnan, och till en dag som var sa litet glad för
Bakvången, att jag skulle svårligen kunnat förmå mig
14. — Hemmabyarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
