Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Pernilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spankulerade rned dem en stund innan jag skulle
hem igen.
Vi följdes åt allesamman, Bakvången och Matilda
och deras lilla pojke och jag, ut pa klöverstycket där
korna skulle mjölkas. Jag förstod som sagt ingenting
då, inte mer än en fotograf förstår vad han tar på
plåten. Men mitt öga tog emellertid plåten, och när
jag nu tar fram den så förstår jag bättre. Och
Matilda förstod nog hon. När man gatt år och dag
och sett efter om livsanden skall riktigt visa sina
gamla tag och så en vacker dag som denna far
se den ända framme i fönstret sitta i djup ro och
se på sin gamla värld igen, då gäller det att icke
störa, och Matilda vet att vara omkring honom med
likgiltiga ord och allt slags smatingsgöra. Jag går där
bredvid och har lite snack med pojken och följer dem
från ko till ko och hör deras överläggningar, och nu
efteråt förstår jag därtill hur orden möta varandra som
blick i blick och hand i hand, och hur alla gamla för-
troliga ljud komma igen, mularnas bett och gräsets
växande och mjölkstrålen i spannen, allt sadant som
Bakvången kanske icke haft ro att höra pa länge . ..
De hade detta bekymmer som jag talat om, och så
det andra, som kommit Matildas hjärta att ofta klappa
så förfärligt under de år då hon gick och smekte sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
