Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Slungaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
Det blir, det skapas, allt vad han tänker ... Skalderna!
Hur högt di når, så når di dock aldrig längre än till
ord, ord, ord, som Hamlet säger. Men det kan vara
stiliga ord, ståtligt och bra, skål för dom också, skål
för skalderna!... Vad säger nif Om Vår Herre då
till sist får stå för det onda? Därför att han tänker
det? Ja, ja visst, låt honom mans stå för det! Han kan
nog det. Det har nog sin riktighet med alltsamman.
Så lärde mig min gamle far, fast han inte var präst
utan bara domare. Och en gång... ja, herre gud,
när jag tänker på den hedersmannen ... vi borde nästan
dricka för’en, jo, en gång, när vi gick hem till-
sammans efter en ganska bra supe, knuffade gubben
mig i sidan och sa så där helt kamratligt: ’Ser du,
min son,’ sa han, ’om vi människor ibland inte är sa
kloka som vi kunde vara, det tror jag inte Vår Herre
tar rent för strängt. Och det säger jag dig, att när
jag kommer hem i kväll, så knäpper jag mina händer
sen jag kommit i säng och läser mitt Fader Vår, som
jag alltid har gjort. Framför allt frimodig, ser du,
när det inte är för galet. Bara alltid stiga fram för
Vår Herre och säga frankt ifrån: Ge mig lite tuktan
för det här, om du så tycker, men jag vill inte vara
ovän med dig,’ sa han. Och jag har alltid tyckt att
gubben hade rätt. Ja, som sagt, det där om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
