Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Slungaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iäß
onda... vad tusan, det måste finnas ont och gott i
världen, det kommer vi inte från. Men det onda skall
ha klå, var det visar sig, det är just det som sätter
kläm i livet.»
Så ungefär talade denne, om jag hoppar över ett
och annat inkast och uppehåll.
Gamle hedersbror — man kunde nästan önska,
att människor aldrig skulle gå längre i sin nyfikenhet
än där du stannade, ty kanske vore det bäst för oss
så. Men jag kommer ohjälpligen numera tillbaka till
de där Holgerska grubblerierna. Det är ju också inte
längre fraga om bara en eller annan svärmor som
pinar livet av den eller den. Men till och med om
jag nu håller mig till endast denna svärmodern, så
är saken icke sa enkel. Jag har själv en gång sett
henne i ett sådant tillstånd, att det gjorde mig
ont om henne — ehuru det nästan förefaller mig
syndigt att ha en sådan känsla. Det var den dagen,
då svärsonen reste från dem till Amerika.
Då var flickan, som jag hela tiden talat om, död
för åtskilliga år tillbaka. Hennes bror hade återvänt
till sin familj, ånyo fått övertaga sin gamla gård och
blivit insatt i den med full äganderätt. Åren gingo,
och deras lilla flicka hann bli en tolv tretton år —
så dog hon, efter att ha gått sjuklig en längre tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
