Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
ett slags älskvärd despot emellanåt) afbröt oss med:
»nu är tiden inne!» nämligen tiden att afresa; ocli vi
måste bryta af midt i stycket för att taga afsked,
ocli skynda till jernvägen, som så ined jernhand
grep in i lifvets musik. Den följde mig dock i
intrycket af det vackra familjelif jag åter här fått se;
och till jernvägen följde mig ock den gamla ståtlige
gentlemannen M:r Hamilton, som hela tiden bevisat
mig den största godhet och nu slutligen bad mig anse
honom som en fader, betrakta lians hem som mitt och
komma och bli der, så ofta jag befann mig mindre väl
annorstädes i Förenta Staterna. Och jag vet, att detta
tillbud är lika allvarligt menadt, som Downings att
anse honom som en broder och låta honom tjena mig,
när helst jag fann tillfälle dertill. »Kom väl iliåg det!»
så voro hans ord till mig vid vårt afsked. Så att nu
har jag både fader och broder i den nva verlden! det
duger till att börja med. På jernvägen satt jag sedan
tvst vid sidan af min tyste vän, men hvars själs musik
jag alltid liör, om än lian tiger. Så att efter allt, blef
det intet slut på musiken.
Yi foro uppföre Hudson under en mörk, men skön
afton. Luften var alldeles lugn; då ocli då kom en
ångbåt dundrande med flammande skorstenar oss till
mötes; men floden var ovanligt stilla. Ur de svarta
skuggor, som de höga bergen kastade öfver stränderna,
glimmade här och der små röda ljus. »Det är från
jernvägs-arbetarnes hyddor» sade Downing.
»Alldeles icke!» sade jag, »utan det är små dvergar som
titta ut ur klipporna och öppna luckorna till bergs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
