Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
med räfven ocli rönnbären. Visst är att Emersons
väsen och sätt gjort på mig ett intryck, olika med det
som andra högmodiga naturer gjort, hvilka det varit
mig lätt att dömma som sådana och att ringakta som
sådana. Icke så med E. Honom torde man ej bli
så lätt qvitt. Han kan vara orättvis och obillig, men
han är det säkert ej af sjelfviskhet. Det bor i denna
man en högre ande. Och jag måste se honom mer,
lära förstå honom bättre.
Det må, i öfrigt, gå hur det vill med denna
bekantskap, så skall jag förbli lugn. »Om vi äro
beslägtade, så skola vi mötas». Och om icke–den
är längesedan förbi den tid då jag mycket önskade att
behaga menniskor. Jag liar vandrat genom lifvets
ocken; jag har med egen ansträngning under många
mödor kämpat 111ig uppföre det Iloreb, från hvars
spets jag sett ett förlofvadt land. Och denna långa
smärta och denna stora glädje ha för alltid låtit denna
verldens praktgestalter, kronor, lagrar, rosor, blekna
för min syn. Jag kan ännu tjusas eller bländas af
dem för ögonblick; men det är snart öfver. Hvad de
gifva, gör mig ej rikare; hvad de fråntaga, ej fattigare.
Jag kunde säga åt dem i vissa stunder som Diogenes
till Alexander: »gå ej i vägen för min sol!» Jag skulle
ej en gång vilja komma till denne stolte stjerntydare
Waldo Emerson, om jag ej liade min egen himmel
med stjernor och sol uppå, hvilkas herrlighet han torde
föga ana.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
